evasturesson

Jan kom hem med posten i går kväll, jag blev så glad för kallelse till Uppsala sjukhus och redan på onsdag hade jag fått tid. Men säg den glädje som varar. Det stod handskrivit att om jag inte fått tid för ultaljud samma dag skulle jag höra av mig, och nån sån tid hade jag inte fått. Ringde idag till kirurgmotagningen och de hade skickat remiss till ultraljud och ville ha på onsdag. När sköterskan ringde dit så hade dom inte skickat nån kallelse för den enda läkaren som gör specialultraljud var inte där då, kanske dom kunnat medela kirurgen det då eller så kanske kirurgen hade kunnat ringa och beställa tid. Den läkaren som gör detta ultraljud är samma läkare som bränner metastaser i levern och han veckopendlar mellan skåne och uppsala. Hade han förra gången med när jag både opererade och brännde på levern han är en härlig läkare. Men får väl vänta nån vecka till då för nästa vecka blir det inte nu då. Sen ska jag få tid till inläggning med för att bränna. Jag behöver ju inte vara  så besviken för det blir ju snart ändå, men ändå blir man lite. Vill så gärna få det gjort och sen se om de håller sig lugn och snäll ett tag. Annars är allt som vanligt här vi var oå stan en vända och hua mig vad folk. Trafiken stod still i rondellen vid genomfarten i stan vid kyrkan alka som ska till fjällen hade fått stopp där. Jag är nöjd att vara hemma den här helgen. 

 

Fyra veckors ledigt från åkandet till sjukhus. Ska till Hudiksvall på nån specialröntgen för gallan. Men före hoppas jag  att jag får komma på ultraljud i Uppsala och även bränna bort metastaserna. Hoppas allt går fort för sommaren vill jag må bra och hoppas på fint väder. Idag jobbsr Jan från 11.15-21 lite jobbigt nu att vara ensam mår inte så jättebra. Men hoppas och tror mycket på att bränna igen fast det kommit nya efteråt sen jag opererade bort och brännde i levern. Sover så dåligt de flesta nätterna drömmer konstigt när jag väl sover. Påsk nu men alla jobbar ju nästan i vår familj så vet inte om vi kan träffas vi får nog inte plats hos oss. Men man kan träffas alla en annan dag med. Längtar efter träffa lilla Bonnie igen henne har vi ju inte hunnit lära känna än hon är bara en månad än. Längtar efter alla de andra med. Skulle inte förvåna mig alls om jag ska läggas in i Uppsala när vi ska på Bonjovi i Stockholm.Var ju lika förra året när vi skulle på Ozzy Osborn, fick sälja de biljetterna för jag nyss hade opererat bort halva levern och just kommit hem efter 10 dagar i Uppsala. Men vill verkligen iväg nu och träffa carina Johansson med sambo som också ska dit. Min Marrta är mamma till hennes lilla fina hund. Sol idag igen men vet inte hur jag ska göra frös hela kvällen i går efter promenaden men vill ut. Så får nog bli det ändå om det blir varmt. Jan jobbar fram till och med långfredagen sen ledig påskafton och påskdagen men jobbar annandagpåsk. Nu ska jag prata lite med gubben innan han åker och jobbar.

Pratat med läkaren som ringde och svaret på magnetröntgen var att två metastaser kvar men som minskat lite. Hon hade haft leverrond med Frans Durraj på leverkirurgin i Uppsala, nu ska jag dit på ultraljud och ta ställning till att bränna dom eller få en annan ny behandling som de har vet inte vad det är. Sytostatika kan jag inte få på ett halv år nu men bromsmedicin efter tre månader. Det jobbiga var att de hittat gallstenar i gallgångarna som hon sa måste opereras. Hon hade tagit upp med Frans om den privata kliniken i Uppsala som Frans pratade med mig om också och jag har hört om dom av en vän. Han säger att de är jätteduktiga på bukhinnecancer men lever metastaser kan de ta  på akademiska med. Inte kommer jag ihåg vad hon sa att den nya behandlingen som de har i Uppsal. Men har för mig att han sa i höstas att de hade två bränningsmetoder nu om det är den hon menar. Känner mig helt vilsen just nu men blir nog klarare efter ultraljudet i Uppsala. Ja det är väl allt jag minns just nu. Men sönt med besked trots att oddsen är lika dåliga men vem vet hur det slutar kan gå bra med och det hoppas och tror jag. 

Har snart väntat på svar på magnet röntgen i tre veckor, fanns hos onkologen svar efter en vecka. Ringde i tisdags och de skulle be läkaren ringa upp då. Men sköterskan ringer och säger att hon skulle ringa på fredag för de skulle ta upp mig på lever ronden med Uppsala på torsdag. Satt inne hela dagen hoppade till varje gång telefonen ringde, var väldigt orolig för vad de skulle komma fram till. Ingen ringer när Jan ringer avd så säger de att hon brukar vara kvar länge så hon ringer nog. Vi sex ringer Jan igen och får då veta att hon har gått hem för dagen. Känns som de inte bryr sig för att det inte går att bota, men det finns olika möjlogheter att bromsa och just det skulle hon ha möte med Uppsala om. Mår så dåligt vi båda två nu hela helgen ska man gå och grubbla. Visst kan hon ha glömt men man skriver upp vad man ska göra att man ska ringa en person då borde de inte glömma. För oss är det viktigt vi hade väntat sen tisdag och sett ifram imot ett besked över röntgen och vad som skulle hända. Jag räknade dagarna för att få besked. Ja arg, ledsen och förtvivlad är jag nu. Jag har kämpat trots att jag vet att oddsen är dåliga och har tänkt fortsätta kämpa men såna här gånger tappar man lusten. Men de ska inte få knäcka mig varken sjukvården eller cancern. Men inte första gången jag fått vänta på besked förra gången försvann ett svar från Uppsala och vi fick sitta och ringa och leta det i två veckor. Det tyckte onkologen var bäst att vi gjorde, ja man ska vara frisk för att orka vara  sjuk. Men ilskan kan göra en stark med så hoppas på det.

Igår var ingen bra dag, orolig och ledsen och vet att det beror på vad de säger på fredag. Har mått så bra länge men när jag vet att de ska ha lever rond med Uppsala idag så blir jag så här. Jag vet ju att det inte går att bota nu men att de diskuterar om bromsmedicin eller helt utan behandling och att det kan bli ett försök att bränna bort metastasernai Uppsala. Jag vill nog helst det att bränna och tro att det inte kommer fler. Helst vill jag ha remiss till privata kliniken UCC i Uppsala. Min läkare ringer imorgon och talar om hur det blir, men beror väl på hur det såg ut vid magnetröntgen med. Känns så overkligt allt att man fått en sån här hemsk sjukdom, men så många får det nu. Sitter ibland och funderar varför jag inte sökte läkare tidigare utan väntade för länge. Men var så defusa symtom så därför gick jag minst ett år med cancern som han sprida sig. Ja så nu har jag haft det minst 2år men går ju inte och tänka så heller att man skulle gått tidigare. Har jag tur så kan de bromsa upp allt och jag får nåt år till eller att det kommer något nytt som kan bota mig. När det är som jobbigast tänker jag att de minsta barnbarnen inte kommer att minnas mig som Bonnie och Esmeralda då blir man deppig vill ju se alla växa upp. Men det finns de som har det värre så ska inte klaga. Mår ju skapligt bra och så länge det finns liv finns det hopp. Så kommer man på allt man skulle ha gjort men inte blivit av. Tänker på hur jobbigt det är för min familj med inte bara för mig. Blir arg ibland när man träffar nån som säger att jag kan dö före dig i en olycka eller något annat. Men de har då inte behövt leva med behandlingar operationer mått pyton oro dödsångest. Skulle jag välja vill jag dö utan förvarning men så blir det inte. Jag är inte rädd för att dö men hur det blir kommer jag att plågas eller somnar man in, sådana tankar finns där ibland. Men oftast försöker man bara slå ifrån sig och hoppas på att man får leva länge än. Man måste vara positiv och tro men vissa dagar går det inte. Ingen har sagt att livet ska vara lätt och alla får nog gå igenom jobbiga saker. Idag ska vi åka och titta på en kökssoffa jag ska unna mig saker uppleva saker. Ska ju på Bonjovi i maj men vet inte hur det blir med hundvakt än men det löser sig nog. Sen i oktober har jag och mina flickor bokat en kryssning med tidningen Nära en båt fullt av folk som är inne på det andliga. Flera kännda medium som är med och har olika program, två storseanser och föreläsningar. Ska bli så roligt att vi åker flickorna och jag. Så nu ska jag göra det jag alktid velat göra. Har gått några ett års kurser med Margitta Wigren som är otroligt duktigt medium från Söderhamn. Och ska gå fler om jag kan. Ha en bra dag och tänk på att dagarna som kommer och går det är livet ta vara på det.

Ringde onkologen igår och ville ha svar på magnetröntgen som var klar. Då sa Nancy på onkologen att hon skulle be henne ringa igår eller idag, men Nancy ringde själv hit idag för läkaren skulle ha leverrond men läkarna i Uppsala om mig på torsdag. Så hon ringer på fredag och medelar mig hur allt blir och hur det såg ut på magnetröntgen.

Haft en fin dag då jag fyller år men alla kunde inte komma av barnen med familjer synd. Kaisas barn var sjuk och Lotta med familj bor ju i Mora. Men Anki med familj och Gabbe, Malin och Bonnie var hit och så min mamma. Härliga presenter stort tack till mina barn med familjer.

Så fort jag går ut trots att det är varmgrader så får jag hemsk frossa efter ett tag. Trodde det skulle försvinna när jag slutat med behandlingen.

Igår firade vi Livia som fyllde fyra år i torsdags, så roligt för Lotta med sambo och barnen kom hem blir ju inte så ofta.

 

Till Veterinären vågade jag följa med också trots att jag fortfarande ser hemsk ut. Så skönt att komma ut lite och se något annat än skogen ibland. Sen fick Jan gå in och handla lite på Ica och jag satt i bilen och som vanligt förfasade mig över parkeringen där, den är helt tokigt gjord och folk åker hur som helst. Fast man har ju lite roligt och titta på då hur folk kör. Man nöjer sig med lite nu mer för att ha roligt. Är lite sur att inte jag fått något besked från magnetröntgen men på måndag ringer jag och frågar, inte tänker jag vänta till 12 april när jag träffar min läkare nästa gång. Imorgon ska vi till Anki och hennes familj och fira Livia som fyllde fyra år igår tiden går så fort. Fick feber den sista gången andra veckan efter behandlingen nu med och den kom av och till fram till nu i måndags. Frossa ibland och bara allmänt frysen vissa dagar. Men nu ska jag väl bli fri biverkningarna snart eftersom jag fått sista behandlingen. Efter beskedet att det inte går att bota som det ser ut nu så mår jag riktigt skapligt ändå, men det kan ju inte bli värre utan bara bättre tänker jag så jag får tänka så och ta en dag i taget. Det svåra är just nu man kan inte planera något längre fram för jag vet ju inte hur jag mår eller hur allt är då. Har ju bokat Bonjovi 24 maj och nåde om jag inte får åka då. Det känns lite jobbigt att man alltid när det är något man vill göra i sommar eller så inte vågar lova eller bestäma för vet inte hur det är. Ibland sitter jag och funderar hur det kommer att bli, ska barnbarnen minnas mig  och lilla Bonnie tänk om hon inte kommer att minnas mig alls. Vet ju bara just nu att med bromsmedicin så kan jag leva nåt år om det fungerar bra. Hoppet står ju till forskare att de ska komma på något nytt eller att jag får remiss till den privata kliniken i Uppsala som ska vara väldigt duktiga. Men tror och hoppas på något år till. Ha en bra helg för det ska jag försöka ha och så blir det nog.

Vi åkte ner till Bollnäs och var till Gabbe och Malin och sniffade på goa Bonnie. Hon sov när vi var där men mysigt. Och precis när vi kom ner så ringde Birgitta Söderberg då stod hon på vår gård, så tråkigt att vi inte var hemma. Hon hade köpte en fin blombukett. Så gulligt gjort det värmde i våra hjärtan. Jag vägrar fortfarande träffa folk som jag inte känner ser hemsk ut, ser utso jaghar en brännskada men hoppas det ger sig snart. Väntar på svar på magnetröntgen hoppas hon ringer idag. Sen får vi se vad som händer om de kör bromsmedicin på en gång eller om de försöker bränna en till gång. Jag vill annars ha remiss till privatkliniken som har botat omöjliga fall. Jag har ju inget att förlora på det. Men det lät som om onkologen inte skrev remiss dit men han var inte säker jourläkaren jag pratade med.

 

Han borde ha medalj för det. Tack Jan för 24 fina år älskar dig lika mycket idag nej mer än då. Synd att jag har så hemska biverkningar i ansiktet annars skulle vi gått ut och ätit ikväll, men nu får han göra nån god mat här hemma. Tänk nästa år firar vi silverbröllop om allt fungerar med bromsmedicinen men det tror jag. Solen skiner kalla nätter och inte tillräckligt varmt på dagen för mig. Haft frossa sen förra veckan, det kommer på eftermiddagen sen ligger jag och hoppar i sängen hela kvällen. Vill ut i solen men får vänta nån dag till så släpper det blir så efter behandlingen.   

 

Ja sitter här och har lust att slå sönder speglarna, och ska inte åka till stan eller till någon jag inte känner förän det här gått bort i ansiktet. Jan jobbar till 23.00 och jag önskar jag hade fixat något gott att äta men svårt när jag inte vill gå in i en affär nu. Har biverkningar frossa och rinnande ögon så ser dåligt allt är grumligt. Men nu ska jag väl snart slippa biverkningarna eftersom jag fått sista behandlingen. cancer är en hemsk sjukdom och hör nån ny som drabbas varje vecka och det är skrämmande. Orkar inte följa slagerfestivalen tycker det inte är nån bra musik. Är så trött men sover inte ändå säkert nå biverkan har för mig att dom sagt det. Anki och Livia var hit igår när Jan jobbade och det var så kul och samtidigt kom ett par vänner till oss. Man blir lite isolerad när jag inte kan köra bil just nu. Blir avis på dom som skriver på fb att de har myskväll när Jan jobbar varannan helg men skönt man har hundarna och katten. Fy vad jag klagar men känns jobbigt när man är ensam och tankarna kommer, just de tankarna att de inte kan bota mig i nuläget. Men det är värre när det är unga som får det beskedet de har ju så mycket kvar av livet, jag har levt länge. God natt ha en bra kväll

Ser ut som om jag är brännskadad ilröd näsa och kinder sår svider som bara den, rinner vätska och hela halsen lyser rött. De blev lite rädd på magnetröntgen igår när de såg efteråt hur halsen såg ut trodde det berodde på rontgen. Igår kväll blev det värre och idag om möjligt ännu värre, kan inte sova för det svider blir stelt. Så idag har jag tappat lusten totalt. Ryggen är lika går på värktabletter men det var ju självförvållat att jag fick ont där. så idag får jag leta den tappade lusten så jag mår bättre. Sitter och väntar på onkologens jourläkare ska ringa och vi får hjälp med det här. Sen sover jag så dåligt så ibland tappar man bara gnistan, men brukar ju hitta den snabbt igen som tur är. Har fått tid hos min läkare på onkologen den 12 april, men hoppas jag får reda på magnetröntgen före och har sagt till om att vi vill ha svar när hon får det om ca en vecka. Solen skiner och vill gå ut men måste passa telefonen men oftast ringer de mot kvällen. Längtar så efter att få träffa lilla Bonnie igen var bara en  snabbis sist. Men får väl hoppas vi kan träffa henne snart. Gabbe tog en så fin bild på henne i går, hon är så lik honom. så lånar den och lägger ut här. Sen ska jag ta och försöka hitta lusten och gnistan igen saknar den så.

Kom hem igår efter varit i Orbaden sen lördag. Och vi har haft det så mysigt ätit gott och bara haft det lugnt och skönt. Det var verkligen en bra Julklapp från barnen med familjer. Anki och Jim var här med barnen och såg efter hundarna, sen igår åkte dom till fjällen. Ja nu har jag fått den sista behandlingen nr 12 och är nog tur det för min kropp tar stryk av det. Ser hemsk ut i ansiktet och halsen ser det ut som om nån försökt haft ihjäl mig. stort rödblått utslag lyser så vissa tittar väldigt. Utslag i ansiktet och sårig.Vill inte gå ut i dagsljus och visa mig. Men borde väl försvinna nu när behandlingen är slut. Har ju  antibiotika som jag ätit länge för det och salvor men hjälper inte nu. Hoppas jag slipper feber nu i veckan, febern går väl men gillar inte att åka in på akuten på kvälken och ta prover. Vi var och fick en titt på lilla Bonnie med i fredags en snabbtitt för vi skulle handla och sen hem och packa. Så söt så men nog låter farmor mycket äldre än mormor. Ja nu har vi 9 barnbarn undrar om det blir fler, kan tänka mig en som vill ha fler men får se. På onsdag blir det ju magnetröntgen i Hudiksvall, har ingen lust att åka men är väl tvungen. Är väl lite nyfiken med på hur det ser ut. Finns en privatklinik i Uppsala som är väldigt duktig och klarar sådana fall som inte ska gå och bota, tänker försöka få en remiss dit. En av läkarna som opererade mig i Uppsala hade jobbat med honom och pratade mycket om det. Sen har jag en fb vän som varit dit på studiebesök som berättat om stället. Har mått bra i flera veckor nu själsligt men kroppen är väl lite sliten av alla cellgifter. Idag skiner solen och det gör mig glad vi behöver solen för att må bra. Undrar om jag ska våga mig ut men får feber ibland när det är kyligt. Ja får väl se hur det blir.

 

Ska bli skönt när vi kommer dit, bara slappa och äta gott. Anki med familj bor hos oss inatt och ser efter hundarna och katten. Men som vanligt kommer jag att tro att djuren saknar oss som vi saknar dom. Men Tindra älskar barn så hon blir nog lycklig. Fryser fast det inte är kallt inne men är väl av behandlingen. På onsdag den 6  mars blir det Huddik för magnetröntgen, undrar hur det ser ut då inuti mig. Men får ta en dag i taget och se hur allt blir nu. Men känns bra jag och hoppas det håller i sig och att metastaserna ligger still. Synd att snön kom på besök igen vill inte ha mer. Så en bild på lilla Bonnie blev det som Malin tagit och jag lånade. Hon är så härlig och tror hon är lik sin pappa just nu. Ha en bra dag trots snö idag.