Ska det aldrig ta slut ?
Först jag med min cancer nu Esmeralda vårt barnbarn som bara är 1år och tre månader fått diabetes. Ilördags när vi firade storasyster Ella så var hon som en trasa lilla Esmeralda helt slut bara låg. David ringde 1177 och de fick in på akuten. 26.8 i blodsocker och det farliga syraförgiftningen som blir. De fick åka vidare till barnintensiven i Gävle. Svårt att sätta nål de har stuckit den lilla så mycket och fortsätter försöka sätta en till. Men de har fått ner blodsockret men åker väl lite upp och ner. Hon ligger i Hudiksvall nu med mamma och pappa. Inatt sov Elvis och Ella här vi får alla som kan ställa upp nu. När jan är ledig kan vi ha dom men när han jobbar natt så orkar inte jag. Man lider så men den lilla som inte förstår varför de kommer och sticker henne en gång i timmen även natt. Jag var så orolig första natten och det var nog alla i släkten. Min feber harvade hållit sig borta i två dagar tror jag har inte kollat men inte känt nå. Tänker på vilken omställning det blir för Kaisa och David med familj. Koll av blodsocker och insulin flera gånger om dagen. Men det kommer de nog in i rätt snart. Tänk så fort allt ändrar sig från ena dagen till den andra nu även för deras familj. Och i dag är det Ellas rätta födelsedag så grattis femåringen som är här hos oss nu. Hon fick sitt kalas för kompisarna i går tack vare Davids systrar Tova och Moa som Ella uppskattade så.
Jobbiga dagar!
Är väl inte så konstigt har hållit på nu sen januari förra året med cellgiften två stora op. tätt ihop och så direkt dyker det upp nya metastaser. 12 nya behandlingar och så den här bränningen på levern. Inte underligt att kroppen säger ifrån bara jag som är trög och inte fattar. Känner mig nere men vet inte riktigt varför. Tårarna kommer ofta men är väl rädd att jag inte får vara kvar och följa min stora brokiga familj som jag älskar. Jag har ju fyra barn och 9 barnbarn och den minsta 2 månader och största 11år. Hm undrar hur många barnbarnsbarn jag får då en hel del. Jan har åkt till jobbet och jag känner mig så tom och ledsen orkar inget. Blir lika imorgon samma tid han jobbar då. Och blir så förtvivlad för hör nån ny varje dag snart som får cancer och yngre som borde få leva livet. Jag hatar cancern lömsk är den oftast när de hittar felet så har det spridit sig. Önskar så att de hittade riktigt bot eller förebyggande mot den. Ja ensam är jag ju inte för i sängen ligger just nu tre hundar och en katt med mig så synd att klaga. På lördag blir det kalas i Hällbo våran Kaisas Ella fyller fem år så då får jag träffa mina tre barnbarn där och fler kommer väl. Är skönt att skriva av sig lite skit i bloggen men synd om de som läser, ska bättra mig.
Nu tror jag febern gett sig!
Nu är det bara att försöka hämta krafterna igen och hoppas man kan gå några hundra meter utan att flåsa. Jan började med Arbetsplatsträff 8.15 sen börjar han jobba 11.15-21 så blir en lång.dag ensam. Han jobbar ju oftast natt och det tycker jag känns bra. Undrar hur jag ska få dagen att gå? Finns mycket att göra här hemma men det orkar jag inte nu. Var vaken inatt och förstår att det lätt blir krig när folk inte kan prata med varandra, inte ens vi små människor som är nära varandra. Jag försöker lösa problem när jag är vaken på natten. Allt möjligt kommer upp då, oftast kommer väl tankar på framtiden om hur det ska gå om inte det här fungerar. Jag funderar hur jag på natten om jag behöver ambulans ska få den att hitta hit. Men jag vet att jag har min granne Bodil som är så gullig och säger att det är bara och ringa. Skulle haft ambulans i lördags när jag åkte in men den skulle inte ha hittat hit, så jag la mig i baksätet kunde inte sitta så ont hade jag. Fick morfinspruta när jag kom in och det var skönt. Låg där större delen av dagen och gjorde en datortomografi. Sen fick jag komma tillbaka dagen efter då kunde de ringa min läkare i Uppsala som fanns på plats, hon tittade på bilderna men såg inte nå konstigt som Hudiksvall gjorde. De skulle titta mer på måndagen men har inte hört nå så säkert var det bra. Eftersom det här är på forskning så vet de inte riktigt hur man reagerar allt på behandlingen. Nu hoppas jag det här hjälper mig men det var inte lika lindrigt som jag hade trott.Men bara att fortsätta och se glad ut trots att man inte alltid är det. Så slut som jag känner mig nu var det länge sedan jag gjorde. Ha en fin dag
vilken vecka!
Orkar inte skriva än!
Hemma igen då!
Var till akademiska i Uppsala och förberedde IREbränningen på måndag. Träffade kirurgen, narkosen och sjuksköterska. Fick skriva på medgivande för forskningen och han betonade att det fortfarande är på försöksstadiet men att det gjort det på cancer på bukspottskörteln som oftast leder till döden med bra resultat men även levern har det gjort på. Tog prover och gjorde ekg allt såg bra ut. Läggs då in på söndag och om allt går bra så får jag åka hem på tisdag. Man får en inflammation där de bränner metastasen så man kan få ont och feber. Vissa risker är det ju att de sticker i det stora blodkärl som går nära och då blir man kvar ett tag. Efter 4 veckor tror jag det var ska de göras en datortomografi, och efter 6 veckor läkarbesök och provtagning. Senare efter 3 månader ultraljud sen var det nog mer allt för forskningen men även för min skull förstås. Men tycker så synd om Jan som ska åka varannandag till uppsala och rädd att han somnar när han åker 40 mil på söndag. Men han säger det går bra så får väl lita på det då. Blir till att packa ock fixa imorgon nu då. Ja så åt vi på gävlebro när vi åkte hem och de har så god mat. Och är så tacksam att jag får ingå i den här forskningsprojektet och tror och hoppas mycket på det. Det blir nog bra det här.
Härligt samtal 9.00 nu imorse!
De ringde från akademiska och de hade en lucka på måndag så jag får göra IRE bränningen då. Det som blir lite krångligt är att på söndag när jag läggs in kan jag inte prata med narkosen och kirurgen och inte ta prover.Så nu på fredag när jag ska till Gävle på onkologen så får vi efter läkarbesöket där åka vidare till uppsala och göra det. Sen söndag får Jan skjutsa mig dit för inläggning. Sen om allt går bra och jag mår bra hem på tisdag igen stackars Jan vilket åkande det blir för honom. Men känns så bra att få göra det så fort var ju till Uppsala förra onsdagen så här går det undan. Hinner inte gå och gruva mig men man kunde få feber och ont, men kan inte göra lika ont som när jag öppnades så stort och opererade bort halva levern och låg kvar i 10 dagar. Med lite smärtstillande så går det bra efteråt. Är så jätteglad att få det gjort nu, sen kanske det blir lugnt i tre månader när jag ska dit på ultraljud igen. Jag är så tacksam för alla som följer mig på bloggen och på FB och uppmuntrar mig det hjälper mig mycket ni är guld värd.
Så mycket som händer nu!
Det är mycket med cancern resor hit och dit, och snart inläggning i Uppsala. Men så mycket annat som händer hela tiden och gör mig orolig och tar energi. Men när det händer saker så kommer det ofta fler jobbiga saker. Var på seans i går hemma hos Anki och Margitta Wigren som hade den. Vi var6 st med Anki och allt stämmer ju för alla, jag fick ju till mig det jag borde göra meditera och börja våga vara själv. Har väldigt svårt att vara ensam och jobbigt när Jan jobbar.
Men borde meditera då och finna ro i att vara själv. Ska ta tag idet igen.
Solen lyser idag med men jag vill ha varmare ute så man kan göra något, vill ha bort all snö som ligger kvar. Vill få kallelse till Akademiska och få det här gjort nu, och kan inte vara värre att göra den här bränningen än den jobbiga operationen av levern när de tog bort vänster halvan. Jag hade ont länge i det stora operationssnittet och i revben. För att komma åt levern så måste de in och upp under revbenen. Hade ont även 7 veckor efter när jag opererade tarmen och fick stomin. De tog bort hela ändtarmen och drygt 10cm av tjocktarmen fast där hade jag inget men för att vara säker. Jag tror så mycket på den nya metoden de har IRE bara det ligger lugnt sen och inte dyker upp flera. Jag har sagt det förr är inte rädd för att dö men vill finnas kvar med min stora familj som jag älskar. Blir arg på mig själv att jag inte förstod att nåt var fel tidigare så hade det inte hunnit sprida sig. De säger ju att jag haft det minst 1 år innan jag sökte för det. Men det är svårt att märka något i tidigt stadium. Men alla som känner att något är fel sök hellre en gång för mycket och kolla om det är något fel. Tror jag hör någon ny som får cancer flera gånger i veckan nu. Men värst är det när man hör barn eller unga som får det. Jag vägrar dö och tror på att jag ska klara av det här, men det kommer dagar då man är så arg och ledsen för det här. Men det är oftast korta stunder och vore väl konstigt om man inte reagerade så med. Jag hoppar fram och tillbaka när jag skriver har svårt för den röda tråden. Men det får vara så. Nu hoppar jag till våren och sommaren igen. Tänk att få vara ute och grilla och bara njuta längtar så nu. Måste börja köra bil igen när biverkningarna börjar släppa, försöka komma ut lite när Jan jobbar. Måste våga börja planera framåt även om det sen inte går som jag tänkt. Men det är svårt för tänk om det inte går för jag är på sjukhus eller nåt annat värre. Men måste våga leva nu hur än det blir. Jobbar på det nu så får se hur det går. Låter sjukt men längtar tills jag ska till Uppsala.
Känns som att åka berg och dalbana!
Blir arg när jag tänker på att onkologen säger att det inte går att bota och så får man själv ta reda på vad som finns. Vet att det inte är säkert att jag klarar det här men finns ju hopp så länge som Uppsala går in för att bota bara det inte kommer upp en massa metastaser. Man tycker att de borde veta vad de kan på akademiska eller höra om de hade kunnat hjälpa mig. Men nu hoppas jag mycket på det här. Ska till Gävle på fredag till läkaren på onkologen för undersökning. Nästa måndag till Hudiksvall för ännu en magnet röntgen av gallstenen i gallgången. Sen förhoppningsvis snart läggas in i Uppsala för IRE bränning. Nu vill jag göra saker för orken börjar sakta komma tillbaka och vill hitta på allt som jag inte gjort på länge. Skulle vilja göra något med hela familjen, de har varit sjuka flera av dom så inte kunnat träffa alla så mycket. Och skulle vilja åka till Mora till Lotta med familj, vill så mycket nu. Längtar efter sommaren för förra var jag rätt klen efter de två stora operationer. I år ska jag må bra det har jag bestämt mig för. Ska så i landet igen morötter sallad dill och något mer gott för nu ska vi göra större land i år. Kanske utvidga jordgubbslandet. Det ska bli fint väder det har jag beställt inte som förra året. Så mycket planer nu och vill fixa lite på stugan det som vi inte kunde förr. Jag tror det kommer att bli så bra och skulle det bli nåt annat får jag planera om då. Man ska leva som varje dag vore den sista för man vet aldrig när det blir.
Länken till det jag ska göra i Uppsala
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/akademiska_sjukhuset/pressrelease/view/elektrisk-stroem-nytt-alternativ-till-canceroperation-731300 .
Hoppas mycket på detta nu när Onkologen bara går in för att förlänga inte bota. Uppsala går fortfarande in för att bota tills det ser hur detta fungerar
Hoppas mycket på detta nu när Onkologen bara går in för att förlänga inte bota. Uppsala går fortfarande in för att bota tills det ser hur detta fungerar
Tur man svarade ja på att vara med i forskning på levermetastaser.
Blev tillfrågad före operationen av levern förra året och när de brände några metastaser med. Nu idag när jag var på ultraljudet det blev lite struligt för läkaren var försenad med ultraljudapparaten och till att kolla min lever. Det blev när jag skulle till min kirurgläkare, så hon kom till röntgen och var med och kollade. De hittade en idag fast skulle vara två. Den ligger nära ett större blodkärl så kan inte brännas med RF som förra gången, men nu har de en ny bränningsmetod som kallas IRE ,den är lite av på provstadiet ännu så i första hand får de som är med i forskningen prova den i första hand. Sen måste jag ge tillstånd för att ultraljud och andra undersökningar som jag får vara anonym i. Då kan de se om det dyker upp fler och kan bränna dom om det går. De var mer positiv än onkologen de har ju sagt att de bara går in för att förlänga mitt liv. Men min läkare som jag var till nu sa att än finns det hopp det var för tidigt att säga det för kommer det inte upp fler eller bara några till så kan de troligen bränna. Och det händer att de kan operera flera gånger med, men det är svårare för då ska det sitta bra till. Men jag känner mig mycket positiv nu och troligen inom en månad blir jag inlagd för att sövas och brännas ,ofta räcker det med två nätter på sjukhuset om inget inträffar. Är så glad trots att jag bara drack kaffe före sju i morse och fick varken äta eller dricka för än klockan fyra.
Snart slut på en lång helg.
Har varit en lång helg fast skönt sen Jan blev ledig jobbade torsdag och fredagnatt. Har fortfarande att jag fryser väldigt mycket på eftermiddagarna elker kvällen sitter i nån timme och kan få lite feber, trodde det var biverkan men är ju fem veckor snart sen sista beh. Men kan ju vara tumörfeber med vågar knappt gå ut för ibland fortfarande får jag riktig frossa. Men det kan man leva med, väldigt trött efter behandlingarna så känns skönt att inte ha dom. Synd att jag inte fick komma på onsdag till Uppsala men blev ju svårt när han som gör ultraljudet inte är där. Jag hoppas att de kan bränna bort och att de stannar borta och inte kommer fler önsketänkade kanske men vem vet. Tankarna på att man är sjuk finns ju där nästan jämt, men inte så att man mår dåligt av det utan känns som om jag ska klara det på nåt sätt. Känns som en utmaning att jag ska klara det här. Men har fått lätt till tårar när jag läser något eller ser på tv som är jobbigt tårarna kommer lätt när man ser någon annans öde. Mitt liv förändrades över en natt för ett år sedan och man får annat sätt att se på saker. Jag tycker att folk gnäller mycket om bagateller över andra, gör nog jag med fortfarande ibland men så mycket olika larviga saker som händer. Tycker det är mycket roligare om man kunde vara vänliga mot varandra, livet är för kort för att bråka om saker och ting. Men jag är så glad för de fina vänner jag har både i livet och på fb som skriver och uppmuntrar mig. Som ser när man är lite ledsen och kommer eller skriver eller bara att man ska komma. Som igår Mia ringde när hon såg att jag ville göra något med Jan och dom satt i segesta och grillade vid älvkanten tyckte vi skulle komma dit så mycket gulligamänniskor det finns. Mia på jycken&co i Söderhamn önskar hon hade affär här. Men man får åka dit när man ska köpa något hon har så mycket att välja på roliga fina saker. Och trevligt att komma dit så blir väl en tur dit snart. Köpte fint halsband till Marrta sist och svättskydd till Zeke som kan märka revir om vi kommer till någon med hund. Och en billig bra hundbur köpte vi. Åker hellre dit där det finns så mycket olika att välja på. Igårkväll kom Gabbe, Malin och fina Bonnie hit så mysigt så. Får se om man vågar sig ut på en promenad idag utan att behöva frysa sen. Tänk vilka funderingar man får när man är sjuk, om det inte går vägen så sitter jag och undrar hur det blir med hundarna när Jan ska jobba. Han säger att det löser han med hunddagis eller nåt. Han får inte omplacera dom eftersom de vsr vuxna när de kom hit och vill inte att de ska behöva flytta igen tror inte det är bra att göra det flera gånger. Men han har lovat att fixa så han kan ha dom kvar. De betyder väldigt mycket för mig och utan dom skulle livet vara tomt och tråkigt lika med katten Gandhi.
Finaste Bonnie
