Vi ses i Nangijala!
Den 31/7 somnade vår älskade Eva, mamma, maka, dotter, syster, mormor, farmor och vän in då hennes kropp inte orkade något mer. Som hon har kämpat och gjorde in i det sista. Hur ska vi klara oss utan dig? Vi älskar dig och vi ska ses igen en dag.
Bästa grannen som finns!
Bodil kom ikväll med hem bakade bullar. Hon har sån empati och gissa om vi blev glada bara att nån beror seg om en när man är svårt sjuk. Eller bli hem bjuden på kaffe det är sånt som hon och Barbro gör. Jag skulle göra samma sak man blir bara så glad. Tack om du visste vad de gjorde oss glada.
Blev 1050kr igår för Marrta men det var det värt.
Ringde Gudrun hela förmiddagen men hon svarade inte på mobilen som hon brukar, Så ringde Öjvind så fick komma kl 13.45. Just som vi skulle åka ringde Gudrun hon hade opererat hela förmiddagen. Hon frågade om det ordnat sig annars kunde hon ta henne. Anasäcksinflamation hade hon stackarn. Jobbig natt försökte komma åt att slicka och ibland lyckades hon. Lite bättre idag så hoppas pensilinet hjälper.
Själv mår jag inte alls bra när vi gick på stan fick jag hålla mig i Jan. Så dålig balans nu trött och ligger. Faktiskt hann jag köpa skor som jag försökt i månader. Men efter allt på stan så kastade jag mig sängen. Måste på Apoteket får behöver saker där idag. Orkar jag inte får Jan åka. Hade varit kul men annars blirbjagvhemma.
Ska försöka orka ner på stan!
Det är över en månad sedan jag gick på stan ja nästan två, för hela juni har jag varit iGävle. Skulle köpt joggingskor för länge sedan. Får rikta in mig på en sak i taget för att klara det. Vill orka nå roligt nu ta en rolig sak varannan dag. Fick ett konstigt besked från kirurgen i går som jag inte ens tänker skriva. Det visar att alla läkare har en massa olika teorier. Blev både ledsen och arg. Men bestämde mig för att inte bry mig om henne. Är så glad för alla snälla vänner jag har här och på FB . Ni hjälper mig framåt ska ni veta. Vet inte vi måste kanske till veterinären Marrta började i morse tvätta sig som en galning där bak, vi höll i henne lyste med ficklampa och där var ett stort rött hål rätt in. Har försökt få tag på Gudrun någon som vet vad det kan vara?
Nu var det länge sedan jag bloggade!
Men kom ju in i ambulans till Gävle sjukhus den 6juni med 40.1 i feber. Där sa de direkt att ja måste in på en kirurgavd. De måste sätta ett drenage genom levern för att få ner de höga bilirubilvärderna det låg då på 390 ska under 25 så har en bit kvar. Har inte kunnat äta mår så illa.. Efter en vecka blev jag utskriven för att nån dag senare bli inlagd. Då var det läckage på slangen så fick byta. Hade svin ont än gick jag på morfintabletter och ibland sprutor. Har fortfarande jätte ont och har morfin. 
dessa fina blommor skickade Eva Rye så snäll person
Noah som fyllerv7år idag grattis från mormor och morfar.
Eva-Marie och Urban kom blev så glad.. En kväll stod Maja Jonsson och Karin Arvidsson. Ja nu fick jag åka på permis går det bra så. Hade permis över midsommar med med kännde
de härvfina blommorna fick jag med bud det var Britten Klasson som skickade jag blir alldeles rörd
får nog fortsätta en annat dag helt slut nu.
Nu är det jobbigt!
De måste få dränaget att fungera så levervärdena sjunker annars lägger dem av. Jag sover hela dagarna även när Jan sitter här hos mig mitt i en mening somnar jag . Beror på förgiftning i kroppen. Svårt blogga på en mobil så blir de här raderna
I onsdags ringde onkologen!
Hon och hennes kloka kollegor hade slagit sina kloka huvuden i hop och suttit och kollat magnetröntgen och datortomografin. De förstår inte varför gallvärdena är så höga och jag är gul. Så då skulle jag in inom 24 timmar och göra ultraljud på levern och se om det var en propp där. De ringde från röntgen i går morse och jag fick åka till Bollnäs och göra det. Han är lika undrande han med gallgångarna är vidgade i levern tror jag det var. Och så länge jag har höga värden så kan de inte göra något åt de fyra nya metastaserna. Tog en massa prover med så får väl se. Igår efter ultraljudet blev jag så där riktigt dålig mådde jätteilla kunde inte vara uppe. Jan åkte och jobbade sa att han skulle komma hem om de fick tag på nån som kunde jobba, men de fanns ingen.sedan hundarna suttit och tittat på mig i en halvtimme och undrat varför de inte fick nå mat var jag tvungen släpa mig upp och ge dom. Sen skulle de ut och jag gruvade mig mådde så pyton. Men lyckades med det också konstigt nog. Sen mådde jag lite bättre men bara låg och orkade inget. Natten före hade jag varit klarvaken till fyra. Kommer sådana här dagar och högre feber än annars. Idag känns det bättre sov lite mer inatt. Och imorse kom Gandhi hem efter att varit borta sen fredagskvällen. Ingen hade sett honom och vi var rädd för att aldrig få se honom igen. Han kom runt fyra jag slängde mig upp och han fick lite skinka med maten. Vilken lycka att se honom. Ja livet knatar vidare trots flera dåliga besked men har ju inte något val bara att försöka ta nya tag fast det känns tungt. Får hoppas jag blir mindre gul snart för jag sliter sönder mitt skinn snart och omöjligt att sova.
.så här gul är jag om ni jämför med Jan
Idag ringde min läkare Uppsala!
Så hemskt att jag försöker förtränga allt så gott det går just nu. Fyra nya metastaser på så kort tid ca sex sju veckor. Och de kan inte bränna så många utan måste ha cellgifter först. Men det går inte min kropp måste hämta igen sig efter förra behandlingen minst sex månader så då blir det i mitten eller slutet av augusti. Men som han sa ibland år det bara inte när det dyker upp nya snabbt. Ringde onkologen och Nancy på rådgivningen skulle be min läkare där att ringa upp om hon hade tid. Men hon har inte ringt. Förr pratade de över bromsmedicin men det var på den kvarvarande metastasen som jag hade fått behandling på, vet inte om det går på obehandlade nya. Och så är det ju mina levervärden som gall och billurbin som ligger så högt så det kan ju sätta stopp för allt. Hade varit skönt att få något sånt besked idag. Annars skulle jag ringa kl. 07.00 imorgon om hon inte ringde idag. Vet inte om jag orkar kämpa mer och utsätta mig för mer heller. Det har gått i ett sen januari förra året operationer behandlingar min kropp känns slut. Men vill inte bara dö men just nu så tror jag faktiskt att så blir det, när jag mådde så dåligt idag så kom det en bil hit och det var Gabriels Malin med farmor och farfars lilla gullige med sig Bonnie vi blev så glatt överraskad . Man fick fokusera på något annat en stund och det var bra. Allt känns så otroligt konstigt och overkligt. Vad händer nu? Hur lång tid tar det om de inte kan göra något? Jag frågorna är många men svaren inga. 
Bonnie och Malin idag när de kom tusen tack.
Ingen ringde på fredag förvånad nej!
De hade leverrond på torsdag och Uppsala skulle ringa även onkologen lovade ringa, men så många gånger förr så ringde dom inte. Onkologen ringde jag samma dag bad Nancy påminna läkaren och hon skulle lägga in en lapp. Först skrämmer de upp em rejält en vecka tidigare, sen hör de inte av sig. Skandal i svensk sjukvård. Mår så gräsligt dåligt på alla sätt och de bryr sig inte. Man tappar lusten orkar inte leva så här. Gul än kliar som tusan jag vet snart inte vad jag gör. Dödsångest. Det är svårt sjuk de har att göra med och behandlar oss så här. Först ringer onkologen och säger att det ser inte bra ut och att jag har leversvikt. Pratar med Uppsala som först vill se datortomografin för det kan vara annat och de vet att jag är orolig ändå gör det så här. Arg och ledsen
Vad slutar detta med!
Fått två olika mediciner mot klådan och leverpåverkan eller leversvikt som onkologen säger. Det blir värre för varje natt somnade fem i morse. Det var en vidrig natt tycks bli värre när febern stiger har ju varje dag lite på dagen sen blir det runt 38.6 . Och det går bara att göra något åt det om de vet vad det är men inte helt säkert beror på vad. Leverronden i Uppsala imorgon lär inte ge nåt svar på det utan får nog vänta tills magnetröntgen är gjord och kollad så nästa vecka. Om det inte är försent då, känns hemskt allt nu. Tänk på att allt går så fort umgås med era nära och kära så mycket ni kan ta vara på tiden vi fått tillsammans . Ring om ni inte kan träffas men hör av er. En dag är allt för sent och man ångrar sig. Ett samtal betyder så mycket, det känner jag när jag sitter här ensam och bara tankarna åker runt i huvudet. Vi tror vi är odödliga men det är vi inte.
Ovissheten är värst!
Trodde aldrig jag skulle hamna i den här situationen. Enligt onkologen så är det ju illa nu, enligt Uppsala kan man inte säga vad det är om man inte vet varför mina gallvärderna är så höga och billurbin. Kan ju som sagt vara att i värsta fall att levern lägger av eller en spridning i gallgångarna. Men möjligheten finns att det är på grund av IRA bränningen. Fick ny medicin mot klådan ska tänka på att inte äta fet mat, och på torsdag tar de upp mig på leverronden i Uppsala. Men ska ju till Hudiksvall och göra magnetröntgen på gallgångarna så tror inte på någorlunda riktigt svar förän det är gjort. Jan var hemma två dagar förra veckan och inte blev det nån Bonjovi heller. Men nu måste han jobba ekonomin går i botten. Bara man finge ett besked så man visste vad det här är mår illa klåda på hela kroppen. Det är ju av leverpåverkan, hade inte en aning om att jag skulle kunna hamna i detta nu när jag fått vara med på forskningsgruppen i Uppsala. Feber varje dag och jag orkar inte något så stackars Jan får göra allt. Lägger ut några bilder på barnbarnen en del av dom som jag snott av föräldrar och Kaisa förstås.
Lilla Bonnie när hon var hit i lördags.
Kaisa som tagit denna fina bild på Livia. Fotograf Kaisa
Snodde den här av Gabbe tuffing
Varje stund jag är ensam kommer tankarna!
När jag ska sova eller bara är ensam så börjar mina tankar gå. Om det nu inte är nån gallsten i gångarna varför är värderna så kraftigt förhöjda. Håller levern på lägger av som fanns som alternativ, eller beror det på att jag bränt med IRE eller spridning. Jag kan säga att just nu är jag livrädd och har inte en aning om när jag får svar på gallan. Ligger och undrar hur fort går det då om levern håller på lägga av troligen fort. Vill jag leva och bara vänta om jag får det beskedet? Vet inte. Det här hade jag inte väntat mig möjligen att nån mer metastas skulle dyka upp men det skulle de kunna bränna. Dessa alternativ eller något ut av dem finns enligt Uppsala och kanske fler ändå. Jag gråter för allt nu, när jag hör andra drabbas eller nån som är sjuk. När jag är med familjen eller nån annan sätter man på ett leende och ser hoppfull ut. Men inte när jag och Jan är ensam och det måste väl vara tillåtet att känna så nu när allt vänds upp och ner. Sov dåligt inatt på grund av att det kliar så av påverkan på levern. Jag tänker på min familj hur kommer de att ta det om det inte går vägen. Mina minsta barnbarn kommer inte att minnas mig det gör så ont. Trodde så att den här sommaren skulle vara bra, men börjar då inte bra. Tur ni kan välja om ni vill gå in och läsa för just nu är det bara tråkigheter att läsa.
Allt känns så overkligt!
Efter det konstiga beskedet i går att jag hade leversvikt och fler nya förändringar på levern så mår jag inte bra. Fattar inte hur man får säga saker utan att vara i kontakt med Uppsala först. Jag har leverpåverkan men det trodde jag inte var det är samma som leversvikt, mina gallvärden är kraftigt förhöjt likaså billurbin värderna. Läkaren från Onkologen sa att nu såg det inte bra ut och jag frågade kan det gå fort nu ja sa hon. Men de kan ju bränna med IRA igen sa jag men då sa hon du har leversvikt. Men jag har ringt Uppsala och Frans Durej ska titta på bilderna nu på morgonen och han sa att det var deras sak att avgöra vad det var. Hoppas nån ringer därifrån nu idag annars vet jag inte vad jag gör. Ska på torsdag göra en till magnetröntgen för att se vad det beror på med de förhöjda gallvärderna för det var ingen sten. Jag känner en djup sorg och oro för att jag kan dö snart vill följa mina fyra barn och nio barnbarn och deras familjer. Hoppas det kommer något positivare från Uppsala. Och vet inte hur jag ska orka om jag ska gå hela helgen. Känner för att gå ut och bara skrika eller slå sönder något. Det har faxat till akuten i Bollnäs att lägga in mig om jag blir sämre, men det kan bara lindra symtomen sa hon inget annat. Jag frågade om det går tillbaka av sig själv det berodde på varför det var så här. Tänk bara att ringa och säga sånt här utan att veta om jag har nån hemma eller är ensam. Jag skulle inte äta fet mat och kryddor och jag har ingen aning vad jag ska äta. Jag är arg, ledsen, förtvivlad och väldigt orolig. Mår ju inte bra av leverpåverkan heller klåda illamående men trodde de skulle kunna göra något. Skönt att skriva av sig lite.
Nu är det tungt!
Efter längre tids dåligt mående, inte kunnat äta som jag ska och haft tecken som jag nog inte förstått eller velat se. Fick in på akuten i går mina levervärden är höga och gallvärderna mycket förhöjt och billurbin värderna. Pratade men onkologen imorse för akuten i Bollnäs ville att de skulle se provsvaren och svaret på datortomografin. Nancy på onkologen sa att var jag så dålig kunde hon fixa så jag blev inlagd, men jag ville vänta och höra vad läkaren min sa som skulle ringa upp idag från onkologen. Hon ringde inte och det har ju hänt förr. Blir så besviken något är stopp i gallan och jag hoppas att det inte är en tumör får bara äta fettfrikost kost nu levern måste vila. Jag är orolig och väldigt ledsen, vi skulle åka till Stockholm nu på fredag ligga kvar till lördag och gå på Bonjovi men blir inget. Samma förra året när vi skulle på Ozzy Osborn då var jag nyopererad. Jag hoppas verkligen de ringer från Gävle eller Uppsala imorgon. Akuten gjorde allt idag för att få svaret på datortomografi och Lena Jans syster jobbar imorgon och hon skulle fortsätta och få iväg svar. Jag är lite gul idag hoppas inte det ökar så det blir värre. Hemsk klåda av leverpåverkan, mår så illa när jag försöker äta något. Ja nu känns allt botten riktigt botten. Ska man aldrig få må bra mer än nån dag, så less på cancer skiten nu. Vet inte hur man ska orka.
Alla i familjen annorlunda samlade igår!
Var till Anki och firade alla som fyllt år senaste dagarna. Ängla 9år, Jim 38år och gammelmormor 88 år. Och alla barn och barnbarn med respektive var med så härligt och uppiggande så. Vi åt god jordgubbstårta och myste i värmen. Tror att jag mådde så bra av det så fick ingen feber för första gången på länge. Det är Gabbe som kallar oss familjen annorlunda och det kanske vi är men mysigt är det. Om jag mår skapligt så ska vi ta oss till Mora och hyra stuga där och hälsa på nu när sommaren kommer. Såg Sveriges hockey när de vann guld. Vilken härlig match så spännande. Tack för allt Anki igår så kul att dalmasarna var hemma med.
