evasturesson

När vi kom fram så sa skökerskan att läkaren skulle komma och prata med oss. Det var läkaren som skrev en remiss i fredags förvröntgen på lungerna för han trodde jag kunde ha en propp eftersom jag hade så många dagar feber. Nu hade de sett något på tror den ena lungan som han trodde var svamp. Jag frågade direkt om det kunde vara en metastas där och visst det kunde det men han trodde på svamp. Han kontaktade infektionskliniken och lungkliniken och de avrådde behandling tills de visste. Fick samtal på väg hem från lungkliniken så på onsdag ska jag dit och göra bronkoskopi 7.30 och blir kvar till eftermiddagen för man får så mycket medicin. Blev riktigt orolig för jag är rädd attvdet är en metastas ändå. Mått så gräsligt dåligt hela kvällen och ensam för Jan jobbar natt. Hela tiden är det nå nytt som händer. Gruvar mig för undersökningen med som inte är rolig. Är så trött på att åka upp och ner i humöret mått så bra nu ettvtag hade väldigt hopp men nu åkte man ner igen. Får en dag till att oroa mig på sen ska man iväg igen. Tror vår bil klarar av att hitta utan nån som kör nu mer.

Snöar och vi får nog ta det lugnt. Hoppas jag inte får lika mycket biverkningar den här gången, sitter fortfarande Ibsen förra haft feber av och till sen onsdag tills i går. Kanske kommer idag med, kan sitta i nån timme sen försvinner det föratt återkomma senare på kvällen. Fast nu ska jag vara positiv så slipper jag kanske den här gången. Ha en fin vit dag alla. Ta hand om varandra och lev i nuet

sent på kvällen började jag frysa, vid halv tolv började febern pendla mellan 37.5-38.2 blev så less. När klockan var halv ett kollade jag 37.9 då sover jag så vet jag inte om det stiger över 38grader då jag ska in. Kännde mig febrig hela natten och på morgonen skulle vi på öron. Ja det var så nedsatt hörsel och det efter cellgifterna i vintras. Jag fick fundera om jag ville ha hörapparat och höra av mig. Skulle finnas trådlösa hörlurar så jag kunde höra och Jan kunde höra på tvn. Men var till Elgiganten och de hade men vissa tvapparater gick de inte på och naturligvis gällde de våra båda även den nyaste. Men nån hörapparat vill jag inte ha just nu. Får lösa tv problemet på annat vis. Jan tycker det är för högt och jag hör inte. Men måste finnas nåt annat man kan göra. Jag tog nog ut mig igår när jag hade sån energi. Jag har 38.2 nu med men pratade med onkologen på eftermiddagen och varje gång har jag haft bra provsvarvså de tror att det har att göra med att när behandlingen gervsig på metastasen som jag får feber så tar Alvedon i kväll, ska in och ta prover imorgon inför måndag då jag ska ha behandling. Lite jobbigt att man ska ha dessa hemska biverkningar, hörseln bestående men synen trodde de att det skulle bli bra sen. Ja allt blir nog bra i slutändan.

Två sköna dagar och det behövde jag nu. Hoppas det fortsätter så nu tills på Måndag när det är dags för behandling igen. Känner mig glad och tacksam just nu. Men mycket har börjat ordna upp sig med annat och det gör så mycket, det har legat över mig så hemskt. Men nu är allt på gång med värmen till Gabbes och Malins hus, på torsdag börjar de sätta in element i stället för den dåligt utförda bytet av motorn till luftburna värmen. Det blir jämnare värme luftburenvärme värme har suttit där sen de byggde huset 1955 och sen vi flyttade in så har det varit ojämt. Vissa rum kalla och vissa rum varma. Tycker så synd om Malin o Gabbe som inte kunnat haft värmen på under natten för det låter så hemskt av den nya fläkten som en annan firma satte in. Allt kommer att bli bra nu.

Känns som om man sitter i ett fängelse, kan inte gå ut för fryser domnar bort i händer och fötter. Inte träffar man nå folk mer än Jan, gnälldag men det känns så jobbigt. Till veckan har jag nåt inbokat varje dag på sjukhuset utom onsdag. Lägga om picclinen måndag, tisdag gyn, torsdag öron för har fått nedsatt hörsel av gifterna. Sist fredag då jag ska ta prover före nästa måndags behandling. Kan tillägga att jag är rätt less på allt vad sjukhus heter. Känner mig halvdeppig börjar väl inse vidden av cancern. Trots att två av de tre metastaserna inte syns så vet jag att så var det förra behandlingen med sen dyker de upp igen. När man då är oftast ensam sitter man och funderar hur det ska bli. Funderar mycket på vänner som är ännu längre fram i sjukdomen, lider med dom som har det så jobbigt. Och dessa vänner stöttar alla andra fast de är så sjuka själv. Men skönt att man kan stötta varandra och man vet vad andra går igenom. Måste säga att det är en hemsk sjukdom och tuffa behandlingar och operationer. Vill så gärna göra något roligt nu men vad det är frågan. Svårt att planera när man aldrig vet hur man mår av behandlingen dag från dag. Skulle behöva nåt uppiggande just nu så man orkar hela vägen. Känns som om jag aldrig skriver något positivt längre men tar på krafterna med behandlingarna. Ska försöka komma igen hämta ny energi på något vis.

Mår dåligt efter behandlingen i måndags, ser dåligt mår dåligt. Sen tillkommer problemet med värmen i huset som Gabbe hyr. Satte ju in ny fläktmotor och man tror att en firma ska veta hur det ska vara men tydligen inte. Den är för stark motorn så det blir ett väldigt ljud i huset som inte är bra för hörseln. Och han som gjorde det är inte villig att ta tillbaka grejorna, nu får vi nog sätta in element i stället. Det här tar på mig nu när man är sjuk, satte ut gäststugan hoppas få den såld. Den som står kvar vid huset i Bollnäs rejäl stuga. Har juben gäststuga här redan. Men inatt sov jag inte mycket grubblar på både det här och cancern går upp och ner. Inte kan jag gå ut heller för fryser har fått skador av cellgifterna så domnar i fötter och händer blir vit. Orkar inte göra något men det ska väl släppa snart. Känns ibland som om jag ger upp allt idag är en sån dag. Jan blir hemma med mig ikväll fast han skulle jobbat, jag har riktigt hemsk ångest nu. Hoppas jag kan skriva något positivare imorgon.

Ja imorgon dags för lite gifter på onkologen. Hoppas på svar men tror inte det blir imorgon men hoppas den här veckan. Det är första gången som jag inte haft feber efter nån behandling så skönt, men frossa har jag haft den här veckan och då brukar febern komma sen. Frossan brukar sitta i några timmar sen försvinner den, då tar jag allt jag har och lägger på mig i sängen ligger där och hoppar tills det släpper. Haft några bra och fina dagar nu och njuter av det. Igår var Anki, Ängla och Livia hit och så var vi barnvakt åt Kaisa och Davids tre barn. Så det var så roligt man glömmer det jobbiga då när man har folk omkring sig. Blev så glad när jag såg att det kommit in 3700kr till Cancerfonden som mina barn startat. De kan göra så många får hjälp i framtiden när forskningen går framåt. Hoppssåyckt på n häbehadlingen för finns inte å mycket mer att ta till. Bränna metastaserna i levern kan de visst göra som med de andra. Operera har jag ju gjort halva levern tog dom så det går inte göra igen. Och de här sitter lite dumt till. Men jagska överleva det här för det har jag bestämt. Orolig för hur Jan ska orka med allt ser att han är trött. Sitter och skjutsar mig varje gång jag ska på något, sitter på onkologen i fem timmar på en stol med mig varannan vecka. Han är otrolig han vad skulle jag göra utan honom.

Ja idag gjorde jag datortomografin och nu är det bara att vänta och hoppas svaret kommer fort. Känner mig agresiv nu sista dagarna nytt för mig annars känner jag mig bara ledsen. Känns som allt jag gör blir fel, tappar saker, ramlar omkull allmänt klumpig. Känner mig hoppfull sen nästa stund är det borta.

Gråter redan nu så blir en riktigt skitdag. Förstår inte att vissa människor inte fattar hur jobbigt det är att ha avancerad cancer med spridning i levern. Jag har fått höra av vissa läkare hur stora riskerna är och klart man undrar imellanåt hur ska det gå. Men då säger en del ja men jag kan ju bli påkörd i morgon och dö, ja men vem går och oroar sig för att man ska bli påkörd imorgon? Ja inte då jag, vissa förstår hur man känner all oro medans vissa inte kan förstå. Nu är jag nog väldigt orolig för att i morgon ska jag på datortomografi och känner oro om det minskat något eller ökat kanske står still. Och även om det minska eller försvinner så vet jag att det ofta ligger små elaka celler kvar som poppar upp på något annat ställe efter kanske nåt år. Mitt poppade ju upp i levern på högst en månad efter operationen i levern. Då är det självklart att man är orolig vill inte att det kommer mer nu. Jan jobbar från tre till elva ikväll men har åkt på stan till Gabbe och ska ha dit en som kan isolera ljudet på luftburna värmemotorn. Ljudet har minskat men inte tillräkligt så får hoppas det går att fixa. Så nu blir jag ensam hela dagen hatar det när man mår så här. Om jag kunde köra bilen så hade jag kanske kunnat åka till nån, men det går inte nu under behandlingen för synen är urusel. Mycke klagande nu i min blogg men skönt att skriva av sig. Får väl se hur resten av dagen blir nu då.

Är så trött och glömmer allt. Jag skulle varit och spolat min PICCLINE i går kl 14.00 men trodde det var idag samma tid. De hade ringt och sökt mig på Jans mobil men när vi upptäckte det så hade de stängt. Ringde nu i morse och får komma två idag. Det hörtill biverkningarna har de sagt att man blir virrig och jag som varit det före blir väl värre. Igår var vi ner på stan en vända och fick för oss att köpa med pizza hem. Mm gott värre men i början av behandlingen kunde jag inte äta alls, nu bor jag på kvällarna i kylskåpet så får väl se upp så jag inte rullar fram snart. Mycket som händer runt om som oroar mig men hoppas allt lugnar ner sig. Vill göra så mycket men orken finns inte riktigt där. Snart behandling igen men först datortomografi och lite oroligt det med hur det ser ut. Alltid oro eller inte alltid men ofta. Fast jag har det bra som har Jan och min familj som hjälp tänk de som är ensam måste vara hemskt. Sitter ibland och funderar hur allt skulle varit om jag inte fått diagnosen den andra januari, och hur allt kommer att bli. Kommer jag att bli botad eller får jag nåt år med hjälp av mediciner. Svaret kommer väl snart efter behandlingen om jag svarar på den, men tror det faktiskt ofta. Men får jag nåt år så får jag vara nöjd är ju inte ung längre. Jag är inte rädd för att dö men vill finnas kvar med familjen. Vill att barnbarnen ska minnas mig och inte bara få berättat om vem jag var. Måste försöka ut och gå, var på en liten promenad i förrgår tror det skulle göra mig piggare. Håller tummarna nu den här veckan att inte febern kommer som brukar infinna sig. Längtar efter mitt vanliga liv man tror ju inte man ska bli så här allvarligt sjuk. Så tjatar igen om lev livet varje dag ta han om varandra i familjen det händer så snabbt att man blir sjuk.

Anki ville jag skulle komma ner när Jan åkte och jobbade, jag var tveksam först för är trött. Men sen tog jag och bestämde mig för att åka. Var där från tre tills Jan slutade jobba på kvällen. Förts var vi men Ängla på stallet och så kul att sevhon är så duktig. Sen blev jag bjuden på tackos gott värre. Livia höll mig igång fick leka med henne med dockskåpet. Så myskväll med massa gott. Jag trodde när jag kom hem att jag skulle somna ovaggad, men icke sov lite fram till fyra vaknade av och till. Vid fyra var jag klarvaken fram till kvart över åtta, somnade och vaknar nio då skulle hundarna ut så Jan klev upp jag låg och vilade ett tag. Men det är kortisonet som ställer till det. Men hade en bra dag slapp sitta ensam hela kvällen. Tack familjen Ström för allt gott och mysig kväll

Låg hela dagen var så slut av biverkningarna, sen oron över värmen i huset i Bollnäs som Gabbe o Malin hyr. Tårarna kom av och till hela dagen. När jag skulle lägga mig upptäcker jag vid toabesöket att den här gången åker nog allt hår börjar bli fläckar, sist gick håret av bara och jag snaggade ner det kort. Tur det går mot vintern så jag kan ha mössa. Peruk har jag redan fått förra omgången av behandlingen men känns inte bekvämt alls. Men det växer ju ut igen, det sämsta är att jag har ju kvisslor full upp i hårbotten med av antikropparna så blir ingen vacker syn. Hoppas den här dagen blir bättre än igår, men det går upp och ner. Jag är inte rädd för döden men vill finnas kvar med min stora familj Jan, 4barn snart 9barnbarn och barnens respektive. Bloggen har jag för det är skönt att skriva av sig och sen kan man gå tillbaka och se vad som varit. Jan har jobbarhelg igen så trist så väldigt långsamt när man inte orkar något. Fy vad jag klagar nu för tiden här men är jobbigt just nu. Mina älskade djur tröstar mig när jag är ledsen, nyss kom Tindra och la sig med sina tio kilo på mig och huvudet mot mitt ansikte. De känner så väl av hur man mår. De dagar jag mår bra så försöker man njuta av dom, och är ju biverkan som gör mig dålig och fungerar den så ska jag ha den till slutet av januari bara att bita ihop då. Vet inte hur jag ska göra med håret om jag ska raka av det redan nu eller vänta tills det blir fler tomma fläckar. Ser inte snyggt ut med några tuffssar här och där kvar. Men än är det inte mycket men kan gå fort. Nä nu sluta klaga tanka energi hoppas på en bra dag.

Var ner på behandlingsenheten och tog bort pumpen med cytostatika. Gabbe var snäll och skjutsade mig för Jan sov hade jobbat natt. Sen åkte vi till mamma och hälsade på hon blev så glad att jag orkade komma. Sen kom Jan ner och skulle hämta mig vid halv två. Då hade ingen av oss ätit mer än kräm och mjölk, så det blev den berömda combigrillen . Goaste burgare och goaste personal där. Blev en vända till Albert o Herbert med. Satt i bilen när Jan handlade på ica då orkande jag inte mer.Så blev på stan från halv tolv till fem. Ja blev en bra dag. Fast vi fortfarande har problem med luftburna värmen i huset som Gabbe hyr. Bytt motor och fläkt för 19000 kr. Ljudet är för högt vi måste få ordning på det. Nu är det nog dags för sängen för mig, han bredvid verkar sova redan.

De drog ner på dosen kortison för att jag sover så dåligt. Men jag har tavigyl intravenöst så jag slocknade på stört. Sov hela behandlingen, tog mig till bilen sov helav vägen hem gick in sov vidare vaknade runt fem. Jag börjar bli rätt trött på att vara sjuk, ovissheten allt är jag trött på. Ska på datortomografi 11oktober och då vet jag kanske mer. Finns tydligen inte nån annan cytostatika att ta till om den här inte hjälper, men bränna bort i Uppsala men det vet inte nå hur den är på lång sikt. Men jag tror mycket på den här behandlingen. Ja vissa dagar tror jag inte på något. När Jan åkte och jobbade för han jobbar inatt du vaknade Eva till liv så det har inte sovits mycke nu. Är så glad att mina barn fixat insamling i mitt namn på Cancerfonden i går var det uppe i 2900 kr som går till forskning. Jan var snäll och gick till lungkliniken med min cpap men de kunnde inget om min maskin, de höll på lära sig. Så det bli Hudiksvall. Dåligt av landstinget att ta bort det från Bollnäs. Så ska väl Hudiksvall med sen ska jag på öron den 28 men i Bollnäs. Och så fick jag kallelse till cellprov. Har inte fått kallelse till gyn än för de ska kolla strålskadorna. Ja heltidsgöra att vara sjuk. Ska bli spännande och se hur det blir med mat den här omgången. Sista två så har jag ätit som en häst, före det gick jag ner i vikt. Vill inte bli en flodhäst men vill äta normalt. Jan är en klippa han följer mig överallt sitter där i timmar läser på en hård stol. Fattar inte hur hab orkar om han nu gör det. Blir i bland så gräsligt arg förvatt jag fått cancer och att jag haft det så länge innan det upptäcktes jag trodde ju inte att jag var sjuk. Det är en lömsk smygande sak. Nu tror jag att jag ska försöka sova lite igen