evasturesson

Nu har jag börjat åka ner i oro och gråter mycket, allt blir som förra op veckan före blev det så då med. Rädd för att det är mer likasom då och att det inte går att operera allt. Men det är väl naturligt att känna så. Ibland blir jag så arg att jag fått skiten att jag har lust att bara skrika. Men när man ser små barn som får cancer så tänker jag att jag har levt länge och de små har just börjat sitt liv. Då känner jag att man ska inte klaga, och som jag sagt tidigare hellre jag än nån av de mina i familjen det hade jag inte klarat alls. Men skönt att skriva av sig lite här och de som inte vill behöver inte läsa. Önskar att Jan hade fått vara med när jag vaknar upp men det fick han ju inte i Uppsala heller, och det är förståligt. Mitt humör är väl som vädret just nu åker upp och ner. Men tror det blir bra sen efter op då får man börja göra allt för att komma igen. Igår var Kaisa och David hit med barnen så då åker man upp som en sol och glömmer bort en stund att oroa sig. Och så ringde min kusin Anna-Karin och pratade bort lite moln så då steg solen igen. Behövs så lite ibland för att man blir glad igen och tur är det. Tack till er. Har mobilen med i Gävle men vet inte om jag kan blogga på den det är en iphonen men har ju FB på den. Fast blir det som i Uppsala så orkade jag inte mycket. Ja det blev mycket klagan igen men ska nog hämta energi så jag blir lite mer positiv. Sen ska jag ringa Margitta Wigren när jag återhämtat mig och få komma dit igen, är helt säker på att allt gått så bra tack vare henne. Hon är otroligt bra på allt hon gör. Får nog ta och göra mig klar ska nog ner och köpa nå gott och tugga på till kvällen för nästa vecka blir det dåligt med äta tror jag.

vi åkte ner kvart över nio lämnade av Jan för att lämna blod. Sen åkte jag med Tindra till Malin Tangfeldt för att klippa henne, ett år sedan sist jag brukar hålla efter själv. Nu kände jag att det blir för mycket nyss opererad och en till nästa veckan. Och hon är otroligt billig 450 klippning bad och kloklippning. Sen fick vi vänta tills jag skulle lägga om PICClinen hos distriktsköterskan. Vi har ju haft sol idag och skönt men fortfarande kyligt i skuggan. Ja då är det ca fem dagar kvar, lite hispig men även skönt att få det gjort. Kommer som vanligt att sakna de mina när jag är borta. Skulle inte förvåna mig om sommaren kommer på riktigt då när jag ligger på sjukhus, men jag unnar er andra att njuta av den då. Maja var hit igår och hälsade på, så skönt att få surra lite med nån annan än Jan för han får väl skavsår i öronen stackarn. Fick en fin ängel av henne. Imorgon hoppas jag vi får komma till Gabbe och Malin och titta hur det blev sen hon flyttade in. Nyfiken jag på hur det ser ut säkert jätte fint. Sover så dåligt på nätterna nu vaknar en gång i timmen men fuktigt ute så det känns varmt och fuktigt inne med säkert därför. Nu får vi hålla tummarna för att solen stannar ett tag och att vi slipper regnandet.

var till Gävle igår provtagning, narkossamtal, stomisamtal och sjukgymnast. Fick ett träningssett med hem för stomin, vilka grejor do har nu mer mot för när jag gick utbildningen. Den påse jag troligen ska ha blir en alt i ett. Bara att byta allt på en gång. Opereras på tisdag ska vara där halv åtta sen åtta på op. Fick ligga på patienthotellet clarion i stan men ska ta lavemang och näringsdrycker duscha. Det blir så stressande så gör det hemma så skjutsar Jan dit mig hemifrån då. Blev förberedd på att det blir lika jobbigt nu och att det tar ca fyra timmar. Troligen tar de livmodern men har ju inte stor nytta av den nu mer. Mycket info igår men bra. Sen kommer stomisköterskan att hjälpa mig på avd men tror det går snabbt att lära sig. Och den Goa läkaren som går på semester dagen före kommer in då och är med, han gör mig trygg Jörn som han heter. De frågade om jag kunde gå två halvtrappor utan att stanna och vila efter förra op. Och det kan jag tycker att jag tagit igen mig mycket. Har bara ont i revbenen och i såret. Nya såret blir lodrätt så kommer att bli väldigt vacker med alla op. Sen syr de ihop mig där bak hm kommer kännas mysko. Men det blir bra allt i slutet. En vecka kvar sen så är det till att försöka börja aktivera sig. Cytostatika ska jag ha när jag återhämtat mig.

vilken mysig och rolig midsommarafton vi hade i går. Synd inte alla barnen med familj kunde vara med, men Anki och Kaisa med barn och respektive var här. Kaisa och David med barn låg i tält men Anki med familj åkte hem. Men Ankis äldsta Julia ville ligga kvar så henne hämtade de idag, kul att hon ville stanna med oss. Mygg och knott var det en hel del av. Men solen sken och jag mådde så bra. Lite mulet och svalare idag hoppas det vänder igen så vi får lite värme isommar och sol. Annars får det väl bli somdet blir med vädret jag har fult upp med att bli frisk i år. Ja då känns vädret som en bagatell, men synd om alla barn som vill bada. Lotta jobbade ju så de kom inte hem, Gabbe och Malin var hemma för hon hade ont i magen, men de skulle varit med kompisar annars. Hoppas jag får en lika bra vecka som kommer som helgen var. Sen blir det ont och andra problem. En vecka till 10 dagar blir jag kvar på sjukhuset, och ska inte bråka hem mig för där får jag hjälp om det är något. Synd bara att jag missar den tiden med Jan på hans semester, men nu behöver vi inte ha hundvakt för att han ska jobba.

Skönt väder och gubben hemma det är härligt. Och imorgon firar vi midsommar här med Anki med familj och Kaisa med familj. Lotta jobbar så de kommer inte, sen Gabbe och Malin tror jag inte kommer. Ska njuta allt vad jag kan innan nästa måndag, och då bryr jag mig inte om det regnar. Just nu känns allt bra och jag försöker förbereda mig på allt med stomin men med lite tålamod och tid så blir det bra. Glad midsommar på er alla.

Ja då är allt klart för operation den 3 juli fast läggs väl in på kvällen den 2juli. Tar bort hela ändtarmen och så får det bli påse som de sagt. Kanske livmodern måste tas bort med, det är sånt de ser när de öppnar. Han är chef på kirurgen dit jag ska och hans semester börjar andra juli så jag sa synd det inte blir du, då sa han jag kommer in då på tisdag och är med på op då. Ja det är ju flera läkare men den här är otrolig. Det dom kunde se på röntgen så väl ut som jag skrev nyss men det är ju som han sa att när man öppnar ser man hur mycket som ska tas. Känns jättebra nu och han tyckte jag såg väldigt pigg ut för att ha gjort en så står op på levern. Det här kommer att gå bra nu med, sen när jag återhämtat mig får jag cellgifter igen. Vi hade en skön dag Jan och jag vi känner oss lugnare sen vi pratat med honom. Och Kaisa och David ska ha stort tack för de var hit och rastade hundarna och var med dom ett tag. Nu ska jag njuta av en och en halv vecka innan jag ska vara borta mellan en vecka och tio dagar. Njuta av midsommar med mina kära. Det blir en stor op det här också och det är bra att vara förbered. Ska dit på måndag igen och göra allt som man gör inför op. Träffa narkos prata med stomisköterska, ta prover och EKG. Det kommer att bli skönt att få allt gjort. Och vilket fint väder vi hade idag. Sen när allt är över ska jag börja leva livet igen, göra saker som jag inte vågat men har önskat för nu ska jag leva för dagen. Tack alla snälla Goa vänner som hör av sig på olika sätt, på FB sms telefon det värmer och stärker mig väldigt. Kram

Tisdag prover, onsdag Hudiksvall och magnetröntgen och fredag datortomografi. På måndag har dom möte i Gävle onkologen, kirurgen och röntgenläkare för att se vad som ska bort och om det går den 3 juli så det inte hänt nå mer. Jag har varit upp och ner hela tiden nu. Sover så dåligt orolig vill få allt gjort. Men sen vet jag ju att det kommer att ta fem år tror jag de sa innan man blir friskförklarad. Då ska man leva hela tiden med provsvar och röntgensvar och vara orolig varje gång. Det här är inget man önskar sina värsta ovänner. Men det måste ju gå man måste orka. Men kommer det en dag där de bara behandlar för att man ska leva nåt år till då får man tänka till om man vill ha det så. Orkar man inte då får man avsluta behandlingen om man själv känner så. Nu ska jag väl inte tänka så redan, men när jag kom till Uppsala så blev det ju ett bakslag när de hittade två till som inte gick att operera utan fick brännas bort. På nätterna kommer alla sådana tankar, så nu hoppas jag allt blir bra till veckan ska till kirurgen Jörn Holm på onsdag då vet jag hur allt blir. Tänk idag regnar det lite med man blir så trött på allt regn. Behöver tanka energi nu känner jag, allt som händer gör mig helt slut gråter för allt och det är inte bra. Ska man orka med det här så ska man vara positiv, är det mellan varven. Men den stora op på levern tog ner mig riktigt enligt läkare och annat sjukhusfolk och det stämmer nog. Somnade runt tre inatt och drömde att jag skulle sälja en av hundarna, och att de köpte Tindra efteråt blev jag helt förtvivlad sa att vi måste få tillbaka henne sen vaknade jag glad att det var en hemsk dröm. Vi får hoppas att allt blir bättre efter nästa vecka. Ibland svär jag ve och förbannelse över att jag fått det här men än lever jag. Tänk om folk kunde förstå vad jobbigt det är och att man behöver folk som piggar upp en när man står mitt i smeten. Försöker ställa in mig på hur det kommer att bli med påse på magen resten av livet. Det känns så overkligt allt ibland och man tror det är en mardröm.

Ja de skulle ha en massa prover före måndag, så vi åkte ner på eftermiddagen när posten äntligen kom med remisserna. Jan ska ju jobba natt så det känns som om vi aldrig hinner vara hemma nå tillsamans. Sen var vi och fixa en ny boxer för jag vill inte se samma kanaler som Jan just nu bara fotboll ett par veckor nu. Vi har haft trådlös överföring mellan tvn i vardagsrummet och sovrummet men det blir ju samma kanal. Nu kan jag se mitt och han sitt. Min matlust har jag tappat någonstans tror den är kvar i Uppsala. Men blir några tuggor och så de mindre goda energidryckerna från apoteket som ska få igång min kropp tills op den 3juli. Blir ju tätt på med allt kroppen hinner inte med, först nästan halva levern bort och sen bort med en massa annat. Men känner mig mycket piggare, har ju ont fortfarande efter ingreppet men hinner kanske försvinna det med. Men så otroligt blödig jag har blivit bara jag ser nåt som är glädjande eller sorgligt så gråter jag måste bero på att kroppen är nerkörd efter leveroperationen. Är så glad för alla gulliga vänner på FB och andra som man träffar eller hör av på något vis. Tänk vad sånt betyder mycket. Jan är väl den som får både ta och ge mig mycket. Han får ta imot när jag är ledsen och arg över min sjukdom, men finns där alltid. Och mina fina barn om ni visste vad jag älskar er och är glad för att ni finns.
Ja det här är samma person jag med nån månads mellanrum. Ja bara att acceptera och jag hoppas allt går bra att de får bort allt. Sen om jag fattat rätt så är det fem år innan man blir friskförklarad om man inte får nåt återfall då börjar de räkna om. Ja imorgon får Jan inte sova länge för då ska vi vara i Hudiksvall 13.15 för att göra magnetröntgen. Anki är snäll och har hundarna åt oss då.
Undrar om jag ska ha håret så här sen med tänk va billigt bara ta trimmern och köra över håret färga det själv. Ingen hårblås behöver man heller tårkar på 5minuter. Ja livet blir inte alltid som man tänkt sig och jag tror att jag förändras hela tiden nu. Allt som förr var jätteviktigt är inte så viktigt längre. Men jag gråter ibland och tror det är bra för att hålla igen är inte bra. Nästa dag kan jag vara så glad är som en berg och dalbana livet nu. Tänk på att ta hand om varandra eftersom vi inte vet vad morgondagen har med sig.

Skön dag känner mig lite bättre för varje dag som går. Ikväll har jag druckit en flaska alkoholfritt mosserande vin. Oh så gott mycket godare än vanligt vin. Jag kan köra bil och blir inte yr det här kommer att bli en favorit.Jan är ledig idag och imorgon, nästa vecka jobbar han ca 60 timmar och bara onsdag ledig, då får han följa mig till Hudiksvall och magnetröntgen. Sen får han fyra veckors semester. Nu minns jag inte om jag skrev att de ringde från kirurgen i Gävle, jag ska då göra en datortomografi före den 18 juni och nu har de tydligen bestämt att jag läggs in den 2juli och opereras den 3 juli. Så om tre veckor på måndag då. De ska se hur mycket runt om tarmen som ska tas. Försöker ställa in mig mentalt nu på att leva med påse på magen, men hellre det än ha det som nu. Det är nu bara att ladda om och se glad ut nu och det kommer jag att orka med det är jag säker på. Finns alltid dom som har det värre. Hon som ringde sa att det blir en jobbig op. men tack och lov för morfin och all smärtlindring fast får knappt ta några mediciner men ryggbedövning med morfin fick jag inUppsala med. Sen efter det blir det cytostatika igen för att förebygga återfall. Känner hur energin återvänder till min kropp och tur det. Var ner på rusta en vända och Jan fick gå in på Ica själv jag satt i bilen. Var hem till Anki en vända hon ville bjuda på mat men jag var så trött och slut då synd för skulle velat stanna. Lilla Livia är ju för härlig, hon äter fryst stripps och även frysta köttbullar. Ja inte kan jag tro det är gott. Imorgon kommer Lotta med familj hem, ska bli så kul att träffa dom och Alicia och Noah. Ja bättre än så här kan det inte bli just nu. Hoppas alla har en bra helg.

Fattar inte jag glömde skriva här bara på FB att i går när vi åkte ner på stan så stod en troligen fjolårs björn ca 5 meter från vägen. Jan skrek en björn då först såg jag upp med mobilen men innan jag han fota den så stack den. Jag var helt uppjagade den var så fin men jag är glad att jag satt i bilen. Det var ca tre kilometer hemifrån. Vi vet att det går Björnar runt om oss här i skogen och en gick bakom stugan vid sjökanten men har aldrig sett nån bara spår efter dom.
Vilken natt jag har haft Jan jobbade natt Marrta var dålig imagen och skulle ut och in efter halv två. När hon lugnat sig sätter Zeke igång och spyr, ja det blev en kort natt. Vi har köpt nå smala pinnar som de gillar att äta på men de har nog fått för mycket av det goda. Än så länge är humöret bra inga tårar än, men ont som tusan än bara man rör sig. Nu börjar jag gruva mig för nästa op. men överlevde jag den här så går det nog bra med morfin så går allt.

Gabbe och Malin som nu flyttat ihop känns så bra Malin är en mysig tjej. Önskar er all lycka.

solen skiner än så länge och skapligt varmt så hoppas jag kan ta en par små promenader i dag med.

Tur Jans syster är läkare och jobbar på akuten, hon har ställt upp så mycket på oss nu. Eftersom jag får lite feber fortfarande oh jag är orolig att crpn stiger igen så jag missar nästa op. Hon jobbade dygn i dag så hon sa att jag skulle komma och kolla crpn och hon kunde kolla upp mig. Den låg kvar crpn och jag blev lugn igen. Efteråt var vi på stan och inhandlade lite väl behövda kläder. Sen hem och tog en promenad med hundarna. Mår mycket bättre nu igen. Ja på onsdag blir det Hudiksvall och magnetröntgen igen då. Ett liv utan dess like när man gör det. Veckan därpå blir det Gävle och till Jörn Holm besök inför op. Troligen återbesök i Uppsala den veckan med. Jag ska aldrig mer klaga att jag inte är någonstans. Känns som styrkan håller på komma tillbaka, men är väl inte underligt att man blir lite klen efter en så stor leverop. Och solen och värmen som var idag har gjort sitt med att man mår bättre. Vet inte om du läser min blogg Lena men tusen tack för allt du gjort för mig och din lillebror guld värt för oss nu och vi är så tacksam. Och vi har sagt det till dig men du ser det som en självklarhet men så är det ju inte. Du förstår hur man mår. Ser fram imot morgondagen hoppas den blir lika bra.

Förra onsdagen upptäckte jag att jag varje eftermiddag och kväll så får jag feber. Kontaktade läkaren i Uppsala hon ville då att jag skulle till sjukhuset och ta en blodstatus och en crp. Gjorde så dagen efter ringde hon då hade jag 91 och hade 38 när jag åkte hem. Då sa hon har du så hög crp kan du inte operera tarmen. Fick rådet att vänta nån dag när det kunde stå vätska runt levern. Sen skulle jag uppsöka akuten. Söndag morgon hade jag ont och åkte in då på nån dag hade crpn sjunkit till under fem. Febern var borta så de tyckte inte det var nån ide med skiktröntgen och inte jag heller. Sen på måndag och än så får jag lite feber på kvällen. Blir så orolig att crpn stiger igen, rädd att jag inte kan operera bort tarmen och livmoder om det behövs det ser dom på magnetrötgen på onsdag hur mycket de ska ta. Känner mig som världens hypokondriker, men bara alla operationer vore klar så skulle allt kännas bättre. Så jobbigt att vara mitt uppi allt nu. Vet ju att det är en stor op. Jag gjort och att det tar tid med allt. Vågar knappt ringa och fråga läkarna om det är något utan Jan ringer när han ser att jag inte vill. Sen börjar alla tankar komma bland annat om påsen på magen, trodde jag kunde ta det mennu börjar jag fundera på allt kring det. Hur kommer man att reagera på den, skämmas och hur fungerar det låter luktar det? Ja det är upp och ner varje dag nu ett tag. Vill få tillbaka mitt starka jag som innan op. Ska på återbesök till Uppsala om ca två veckor och innnan op. i Gävle. Men det blir väl upp och ner dagar när man är svag efter op. Solen skiner då nu en stund så hoppas den fortsätter. Jan jobbar kväll idag sen två nätter ledig lördag o söndag. Sen jobbar han alla dagar nästa veck utom onsdag då blir det Hudiksval och magnetrötgen. Söndag sista dagen sen får han semester. Men minst en vecka ligger jag i Gävle på hans semester. Får döpa om den här bloggen till Evas klagoblogg snart. Men jag kommer igen jag lovar humöret ska upp igen och det är inte konstant Depp heller.

Mycket tårar både igår och idag. Orkar inte med mig själv, längtar bara tills Jan slutar jobba. Blir orolig för allt nu, har min styrka svikit mig? Men jag måste ju tillåta sådan här dagar med. Får nog lov att lätta på trycket med tårar. Har ont, är orolig att nästa operation blir framflyttad om det blir komplikationer. Matlusten har försvunnit igen känns som det inte finns något jag vill äta nu, men måste om jag ska orka med nästa op. Och näringsdryckerna som jag ska hämta på Apoteket nästa vecka ska jag ta med. Kaisa med familj tänkte komma men är rädd att barnen ser hur jag mår så får sitta själv mitt eget fel. Hr jag tur så blir det klart med operationerna vecka 26. Men känner mig livrädd för allt just nu när man har ont fortfarande. Men kommer bättre dagar. Blev nog extra ledsen igår när en kär vän fått tillbaka sin cancer lider så med den personen som varit frisk i tre år. Regnet tar musten ur en med behöver sol nu. Men nu ska jag sluta gnälla. Vi ser fram mot soliga dagar så blir allt lättare.

De tror det står vätska runt den halva levern som är kvar, och det brukar ge sig. Men har inte febern gått bort på nån dag så får jag åka in akut och göra skiktröntgen. Snabb sänkan var på 38 när jag åkte hem och nu på 91. Så man blirl lite orolig för så hög får den inte vara när nästa operation blir. Ja bara att avvakta. Men blev lite låg nu av allt. Sen kan det sippra galla i levern.

Ja tredje dagen småfebrig, igår fick jag order från Uppsala att åka och ta prover. Jan ringde och läkaren kom precis då och skulle säkert ronda först. Sen skulle hon kolla provet och höra av sig. Låter skumt om man får feber så långt efter är ju drygt två veckor sedan op. Men är ju mycket som kan hända när man tar bort nästan halva levern. Just nu är jag skiträdd att bli inlagd igen. Jag får ju inte äta mediciner förän levern tagit igen sig. Sista dagarna har jag väl inte varit så positiv som jag varit mest hela tiden. Vill leva och se mina barn och barnbarn några år till. Vet att risken är stor när jag gått så länge. Men måste väl få ha mina nedåt dagar ibland.Jan jobbar hela helgen så blir väldigt ensamt och nu när man inte mår så bra heller. Men det vänder nog så jag orkar gå på en liten promenad om solen fortsätter skina idag som den börjat. Vill ha sol o värme nu. Gabbe och Malin har fullt upp med att flytta ihop, känns så bra fast förstår att de har stressiga dagar nu. Jag hatar att flytta därför har jag inte flyttat så många gånger i mitt liv. Tänk bara man ser solen genom fönstret så mår man så mycket bättre. Tänk om jag hade kunnat klippa gräset jo hade kunnat med åkgräsklippare. Jan skulle klippa igår med var för blött. Ja det får väl bli när han är ledig fast då regnar det väl igen. Dietisten jagade jag fram igår eftersom hon aldrig hörde av sig. Ska ju dricka näringsdrycker varje dag så jag orkar med nästa operation. Man ska vara väldigt frisk för att orka vara sjuk. Inget fungerar utan man får ringa och tjata. Nej nu blev det ett stort gnällinlägg, dags att sluta då.