evasturesson

Ja då är det dags, delade känslor inför det men nu kör vi. Skönt att jag har Jan med första dagen. Tro inte att jag ger upp, möjligen kommer jag att klaga gnälla och tycka synd om mig själv ibland. Men jag ska leva och dör jag så är det inte på grund av det här tro mig. Jag har bästa familjen med mig. Tack alla i min familj och även vänner för allt stöd ni är guld värd. Och idag har jag mått så bra.

Hopas du haft en bra dag och vi får fira dig när din förkylning gett med sig.

Idag ännu en jobbig dag. Låg till sent på eftermiddagen ont i tarmen där tumören sitter för jag inte kunnat gå på toa som man ska. Idag tog jag till rejält med laxoberaldroppa efter samtal med Jans syster som är läkare. Så nu på mot kvällen här har jag sprungit mycket tack o lov. Men känner mig helt trött och slut. Ont i svanskotan och ryggslutet troligen trycker tumören på nån nerv. Ja och ensam känns inte kul när jan jobbar och man mår så här. Katten vill inte vara ute är för kallt och retar hundarna och känns inte så lugnt då. Ja anki fyllde idag men eftersom hon är förkyld så åkte ingen i familjen dit, sen fyller kaisa på torsdag och då vet jag inte hur jag mår efter behandlingarna i två dagar. Ja det kan vi fira sen med. Känns lite nu att jag ska i väg i övermorgon börjar tänka mer på de biverkningar hon räknade upp, hoppas jag bara får lite. Idag var första dagen jag kännt mig riktigt ledsen att jag drabbats av det här men det är bara att bita ihop och tänka positivt.

Gabbe och malin kom hit igår, de kom ju hem kvällen före från egypten. Och så kom Kaisa, David Ella, elvis och Esmeralda också så det blev lite upplyftande. Och Gabbe och Malin fick se henne hon föddes ju dagen före dom åkte.
Gjorde Hamburgare och pommes ikväll och nu hade jag god aptit så känns bra.

Lite bilder från igår
goaste Esmeralda.



Gabbe och Malin fast hon inte ville vara med på bild



Här håller hon i Gabbes tumme.

Ja får se hur mycket jag kommer att skriva efter tisdag men säkert skriver jag små inlägg. mycket är för min egen skull och även om nån undrar och vill veta. Fast många ringer ju och hör med alltid kul att folk hör av sig. Även om jag har en dålig dag idag så har jag inte tappat kämparglöden och vet att jag ska klara det här hur än tufft det blir. Tack för kommentarer och du Carina Ninnis blogg du är så otroligt stark så jag ska bli som dig.

Onti imagen mår illa av alla medel för att hålla magen igång. Måste vara väldigt mjukt för att ta sig förbi tumören. Sånt här får mig att bli lite orolig. Men ska försöka ett tag till annars får jag prata med dom på tisdag och blir kanske bäst att ta påse redan nu. Man orkar inte ha fokus på magen och sen på behandlingarna ja vi får se hur allt blir. Men att skriva av sig här har blivit en bra ventil tack Carina Ninnisskrivklåda har nog aldrig uppdaterat så ofta. Ja fortsättning följer kanske senare idag om magen skött sig. Ja haha inte kul att läsa min blogg nu bara skitsnack. Men det här löser sig också till veckan har jag säkert värre saker att gnälla om. Bara att ta tag idag nu och hoppas den blir riktigt bra.

Ja de har landat och var i Gävle nyss, hemkomna från Egypten. Så härligt att få vara i värmen nästan så jag skulle vilja åka med. Men det får nog dröja ett tag är jag rädd för. Men när jag är klar ska vi nog ta en tripp om vi får hundvakt. Ikväll har jag så ont bak i vekryggen vet inte vad det är om det trycker på någon nerv eller om jag gjort något. Tänk vad livet ändrar sig från en dag till den andra, tur man inte vet så mycket om morgondagen. Tänk på det ta hand om varandra och bry er om era nära och kära för en dag kan det vara för sent. Jag är så glad att jag har min underbara familj. De finns här för mig trots att det är jobbigt för dom med. Finns många som inte har nån och får vara själv i sjukdomar måste vara hemskt. Vet nu vilka som är mina riktiga vänner som finns här och pratar med mig, uppskattar folk som ringer eller bara kommer fram och pratar när man träffas. Ni är guld värd. Sen Jans kusin i Falun och hans fru som skriver och skickar uppmuntrade ord man blir så glad att folk bryr sig. Lika vänner på Facebook som skriver och hör av sig både på telefon och i meddelande om ni visste vad det betyder mycket. Tack för att ni finns ni vet vilka ni är som hela tiden skriver uppmuntrande saker. Ja nu är det dags att stänga ner och försöka få se tv en stund sen hoppas jag på en bättre sömn inatt.

Ja här går veckorna undan med väldig fart. Har varit två dagar som varit lite jobbig, dålig sömn och ont. Ja måste ju gå på toan varje dag annars efter andra dagen då får jag åka in på akuten. Gissa om man är fixerad vid vad man gör på toan. Då kommer tankarna för då gör det ont och en massa annat obehag, känner då att hur fasen ska jag orka med alla behandlingar. Ja man måste ju få känna sig lite less ibland med. Sen tänker jag att jag ska orka är bara så. Det är bara att bita ihop och ta Laxoberaldroppar och den äckliga Paraffin. Sistnämda är som att dricka olja och det är ju det med. Nu är det nära snart tisdag ska ju vara i Gävle kl 11.00 sätta PICC line och sen börjar behandlingen 13.30. Ja känns både bra och jobbigt att börja men det är ju ett måste så. Jans jobbarhelg så det är ju mindre roligt men har ju mina vakthundar så. Längtar efter att se Esmeralda igen men Ella hade feber i två dagar nu och vill inte riskera att bli sjuk nu så jag inte kan åka iväg.
Saknar djurskyddet med alla katter och Helena med men de tyckte inte jag skulle vara där på onkologen för risken att jag blir smittad när jag går på cytostatica är ju stor då, och nu före har jag bara varit dit nån gång sen jag kom hem orken och annat sätter stopp.


Härligt när de såg sin lillasyster första gången. De är så stolta över henne.

Lite sur är jag skulle fått katalogen med peruker idag från frissan i Söderhamn men den kom inte, jag skulle ringa henne på måndag och titta ut minst 3-4 st som hon skulle ta hem. Ja säkert posten som tar tid, men vet inte om jag kommer att orka åka och prova när allt börjar beror ju på om jag får alla biverkningar som läkaren räknade upp. Ja löser väl sig. Nyss varit ut på en kort promenad med alla tre fyrbenta och det var riktigt skönt ute. Ja nu ska jag sluta gnälla och utfodra hundarna.

Ja nu är det fylle vecka hos oss börjar med dig Lotta sen Anki på lördag den 29/1 sen kaisa på torsdag den 2/2 och exakt 4 år i mellan er. Hoppas du får en fin dag idag synd vi inte kan vara där, men du jobbar ju med.




Ja vi vet vad vi har att göra nu en vecka framåt födelsedagar och tisdag onsdag behandlingar som ska börja. Ja vi får se hur det blir med biverkningar och allt om jag kan komma till nån och fira. Ja Anki går nog för då har jag inte börjat men Kaisa på torsdag kanske sämre då vi får se. Allt kommer närmare blir lite orolig över hur jag ska reagera på behandlingen då den har mycket biverkningar hoppas medicin mot hjälper fast vissa hjälper inget på. Håret vet jag ju att det ryker och känslobortfall i kroppsdelar går nog inte att göra något åt så får jag det får de sänka dosen efter en vecka annars får jag bestående men. Men hoppas slippa det då. Idag strålande sol och minus 5 grader ska ut snart på en promenad. Sen blir det nog bara en skön hemmadag. Jan jobbar i helgen så blir att ta vara på dagen och umgås. Gabbe och Malin kommer hem imorgon från Egypten och saknar dom så blir skönt. Han har sagt upp sig på sitt jobb i Lingbo och återgår till neuropsyk. Tror det blir bra slipper resorna och jobba dygn och dag direkt på. Ja nu hoppar jag in i duschen som jag har försökt komma till hela förmiddagen sen ut.

Måste ju bara lägga ut bilder som kaisa tagit på sina fina barn med.



Underbara Esmeralda





Helmysiga bilder hon är så duktig hon kommer nog ett sen på alla tre som även ska till ljusnan.

Ska ner och bara klippa luggen hos frissan, ingen ide att beställa tid och klippa och färga eftersom jag inom en månad har tappat håret. Ska få hem en katalog på fredag från den i Söderhamn som har hand om peruker åt landstinget här i närheten. Finns 4 st i Gävle men tar hon i Söderhamn. Ska välja ut minst 4-5 st som hon tar hem för att prova. Ja blir nog bra det fixa håret innan man ska ut tar tid, slipper det då när det bara är att ta på sig peruken på morgonen allt klart. Det närmar sig och känner lite oro för behandlingarna men det är väl normalt. Sen får vi hoppas att den behandling de börjar med tar annars får jag byta efter två månader. Ja en dag i taget blir det nu och jag som alltid velat veta allt i förväg kan faktiskt tänka så nu. Sen jag klippt luggen ska vi på Spicy cow och äta fick presentkort där i julklapp av barnen. Bäst att passa på för nästa vecka kanske jag inte kan äta. Ja ni gott folk det är att leva i nuet som jag aldrig kunnat förr men tack vare att jag gått i ångestgruppen så fixar jag det nu. Cancern here i come look out

Blev så totalt överraskad igår kväll. Skrev status på FB att trött illamående saknar Jan som jobbar tur man har hundarna. Sen dröjde det kanske nån timme så knackar det på dörren och när man bor som vi ute i skogen och lite grannar blir man lite skraj. Men vem står där utanför om inte Maja Jonsson och karin Arvidsson med blommor och kaffebröd. Maja hade läst på FB och ringt Karin och så kom de jag blev så glad guld värt. Igår fick jag papper hem om PICC-line katetern som ska sättas in på tisdag kl 11.00 samma dag som behandlingen börjar i Gävle.Blir som vid en operation att tvätta sig både kvällen före och på morgonen på armarna och armhålan med Descutan svamp. Den sätts av en specialistutbildad sjuksköterska på onkologen sen upp på röntgen för att veta att den ligger rätt innan behandlingen börjar. Sen 13.30 börjar jag med cellgiftsbehandlingen där. Dagen efter ska jag ha en till i Bollnäs, och därefter blir det i Bollnäs varannan vecka. Idag har jag fått papper från hjälpmedelscentralen och en lapp att ta med så får jag prova ut en peruk. Fans visst en frissa i Söderhamn 3-4 i Gävle sen Stockholm. Vet inte om jag ska kolla i Gävle eller Söderhamn. Jag har inte sett lappen för Jan hämtade posten när han åkte till jobbet. Han ringde när han kom fram och talade om att det kommit. Ja bara att ta tag i allt nu innan allt sätter igång inte säkert man har lust eller ork då så lika bra köra på. Ska försöka vara ute mycket i friska luften om jag kan när jag börjar behandlingen tror att det hjälper hört några säga det. blir svårt för en lat som jag det. Nä behöver ju inte gå flera mil. Och Tindra hänger ju på värre med de små.




Kaisa har fotograferat deras lilla söta Esmeralda. Så söt och lik sin bror Elvis när han föddes, Ella var lite ljusare i håret. Härligt med barnbarn just nu har vi 8st. Blir dyrt till julen men värt det.

Ja idag blev det veterinären igen. Vi har varit dit med Zeke för att ta tandsten, sist fick han flagyltabletter för att ta död på bakterier. Idag togs tandsten och några tänder som var lös. Han har ju så pyttesmå tänder. Han är groggy nu. Ja sen till mitt liv just nu, känns så konstigt allt. Känner ett lugn som kan lätt förändras till oro över hur jag ska må under behandlingen. Jag sitter ibland och försöker intala mig att jag är allvarligt sjuk, men ser ingen död bara att jag kommer att få det tufft. Är oerhört glad för min härliga familj som peppar mig och ställer upp även om de inte mår så bra själva. Det är tufft för dom tror det är lättare att var mitt uppe i allt som jag är än att stå vid sidan om. Och alla vänner som jag har på facebook som uppmuntrar i kommentarer guld värt. Ja om en vecka startar det och hoppas på så lite biverkningar som möjligt. Då när det börjar kommer jag säkert att vara ledsen ibland och det måste jag få bli ibland. Jag är inte rädd för att dö men vill inte må jättedåligt. Och leva vill jag och följa mina fyra barn och åtta barnbarn framåt. Är så stolt över dom alla har så fin familj. Jag har mycket kvar i livet att göra och det ska jag. Jan och hundarna betyder väldigt mycket i min vardag. Tack alla som följer mig och stöttar mig betyder så mycket. Jag förstår att alla behandlingar och operationer kommer att ta lång tid. Tror inte allt är klart det här året och sen flera år innan man blir friskförklarad nåt annat ser jag inte nu än att jag blir frisk.

Lotta och Patrik med barnen var hem idag, de bor ju i Mora. Sen kom en riktig överraskning, Kaisa med familj och Anki och barnen kom och de hade köpte ett fint smycke som jag ska ha under den jobbiga tid som kommer.

Blev lite fel färg här på bilden den är vanligt blank silver och Eva Attlings halsband texten betyder tänk på mig och sen när man öppnar den står alla fyra barnens namn på ett hjärta. De ska jag ha som ska ge mig styrka så fint gjort av dom.



Blev så rörd och glad tårarna kom. Den ser så fel ut här ifärgen men orkar inte fota om.

Igår fick vi träffa Kaisas senast lillflicka som föddes 19januari med planerat snitt.



Här tittar storebror Elvis och stora syster Ella sin nya syster.



Så stola de var härligt att se







Stolta mormor och morfar

Idag var det så roligt att ha nästan alla samlade och jag har mått så bra idag. Kommer lite bilder från idag med.



Noah som växer och så mysigt att träffa honom idag.



Lilla guldlock Alicia sötnosen                                         Kaisa och Davids lilla söta nyfödda flicka





Känns så skönt att träffas synd att Gabbe och malin är i Egypten hade varit kul om de varit med. Jim hade sovit natt så han sov.

Ja nu skulle jag vilja att det var den 31 januari så jag finge köra igång men det är ju bara 10 dagar kvar. Förstår att det kommer att bli jobbigt med alla biverkningar men finns ju inget att välja på så vi kör. Och sen hoppas jag att allt lägger sig i vardagen så man kan prata något annat än sjukdomar. Ja här hemma så har väl lagt ner lite Jan och jag men visst finns det där ofta. Haft väldigt bra aptit idag och det känns så bra eftersom vissa dagar är det dåligt. Ja det var dagen och även gårdagen, ska försöka skriva lite oftare mycket för min egen skull få skriva av mig. Jag har stunder när jag sitter och funderar lite men inte mycket jag känner att jag ska gå igenom det här och sen börjar mitt nya liv.

Ja då har man varit iväg då. Men först den roligaste nyheten Kaisa och David fick en flicka idag. Hon hade som förra gången planerat snitt för hon är för trång. Grattis till er och Elvis och Ella som fick en syster. Ja då vet man lite mer hur allt är. Tumören i tarmen kan de inte operera som den ser ut idag för då får jag inte livskvalite som hon sa den gulliga läkaren. Då mister jag även livmoder urinblåsa och vagina. Nu börjar vi med cellgifter tisdag och onsdag varannan vecka. Så kanske den minskar och så att metastaserna i lever tre stycken var det minskar förhoppningsvis. Om de minskar och de får stopp på att huvudtumören som sprider så kan man operera levern. Nu kan det bli så att man akut får lägga ut tjocktarmen om det blir stopp i ändtarmen så jag får stomi och det kommer jag att få i vilket fall som helst sen med. Jag har inte lymfcancer men det finns som sprider sig via lumfsystemet. Jag kommer att tappa håret så jag ska få kolla ut peruk. Struntsaker allt det tycker jag. Det positiva är att första behandlingen görs i Gävle och att de sätter en pickline osäker hur det stavas. Då slipper de sticka mig varje gång. den sätts på en operationssal och görs första dagen vid behandlingen. Den startar 31 januari och känns bra fast vet att det kan bli mycket biverkningar och så kollar man med datortomografi och magnetröntgen efter 2 månader om det minskar annars byter man. Så nu är det att ta en dag i taget och hon tyckte att man såg hoppfullt på det. Ja det var allt jag kommer ihåg för det är mycket som man glömmer, så mycket att ta in. Jan var ju med mig och ska vara det vid första behandlingen. men jätteskönt nu vet jag att det löser sig med hundarna. För Jan är ledig de tisdagar jag ska på behandling och sen kan de vara själv med för det tar bara två timmar varje dag. Jag känner mig laddad att börja. Det som var riktigt negativt var att jag inte får vara på djurskyddet under tiden behandlingen är, det är för infektionsrisken. Och nu så här på slutet blir jag osäker på om den heter pitline eller pickline ska fråga David mågen för han har haft en.

Har försökt men tangentbordet försvinner när man har skrivit rubriken.Men nu ser det utt att funka. Jag har tryckt på allt här på bloggen och nu hittade jag en Det står ändra redigerare på så kanske fungerar nu då vore kul. För vill ha den här med på behandlingar.

Ja det är med blandade känslor jag förbereder mig för samtal med läkaren. Jag får alla svar hur de ska lägga upp allt. Blir så virrigt med allt för är ju bäde cytostatika och strålning. sen två operationer. Rädd att de sett något mer på proverna men det ska nog gå bra. Det som skrämmer mig värst är hur jag ska må under hela behandlingen. Tydligen enligt kirurgen är det 3 månaders cytostatika och kanske satidigt strålning, sen operationer. Ja svårt att planera så mycket nu bara ta dagen som den kommer. Går väl bra än men vet inte hur det blir med operationen av huvudtumören som det tänkte ta sist, jag har ju problem nu med att det är svårt att gå på toa. ja blir det stopp så kan det bli akut op och stomi. Mår ju bra fast lite trött och illamående men man känner sig inte så sjuk och det känns väldigt konstigt. Bra att jan har semester och följer med imorgon för jag kommer att ha glömnt hälften när jag går ut. Hoppas allt lägger sig snart för just nu handlar allt om att jag är sjuk. vill tillbaka till vanliga vardagen där man kan tänka på annat och prata om annat. Både jag och andra tröttnar ju på att det är fokus på sjukdommen.
Gabbe och Malin åker till Egypten på fredag en vecka, härligt för dom.

Så fina ihop Gabbe och Malin på nyårsafton.

Mina fina barn och kaisa höggravid

Anki och Lotta fixar med maten.

Anki hade dukat så fint.





söta Livia och Alicia

Barnen hade eget bord men tror det fattas nån på varje bild. Svårt och när vi åt tog jag inga bilder. Ja det var nyårsafton föga anade jag att den 2 januari så skulle jag få ett sådant negativt besked. Jag anade att nåt fel måsta det vara men inte så allvarligt som det är. Ja man ska leva i nuet och ta hand om varandra för man vet ju inte något om morgondagen.

Har väl haft symtom men trot det berott på biverkningar av en medicin jag har. Jag fick komma till Jans syster på akuten den dagen och hon gjorde en rektoskopi. Sen blev jag skickad till Hudiksvall till akuten sen vidare till Gävle och blev inlagd på 111a. Dagen efter visste de redan då på tisdag att jag hade en elakartad tumör i ändtarmen som suttit där länge. Sen fick jag snabbt göra datortomografi, magnetröntgen och koloskopi så på torsdag var allt klart. Då visste de att jag hade två metastaser i levern. De hade möte i måndags och där kom de fra till att leverns ska behandlas först med cellgifter i ca tre månader sen operation av den. Strålning och operation sen av tarmen. Ibörjan tog man väl inte in allt fick åka hem på torsdag och vänata på onkologen. Jag har väl tagit in mer nu men känner att jag är stark nu och ska verkligen klara det här. Tufft kommer det att bli det fattar jag och jag kommer att bryta ihop e mellan varven men ger inte upp. Jag ska bara klara det här. Igår fick vi brev från onkologen jag ska till labb i bollnäs på måndag ta prover som de vill ha till torsdag då jag ska dit och sitta en timme med läkaren och få all information hur de ska lägga upp allt. Skönt att få börja om än gruvsamt men det ska ju göras och ju fortare desto bättre. Jag kommer att skriva här under resans gång den som vill får läsa de som inte vill är det ju bara att låta bli. Men glöm att jag ska dö. Enligt läkaren kan man leva med mindre än en halv lever. Jag litar helt på de underbara två läkare jag hade när jag låg inne. Och jag har min underbara stora fina familj som stöttar mig. Finns de som har det värre. Jag pratar helt öppet om detta så har ni något ni undrar över så får ni gärna skriva och fråga. Kram och ta hand om varandra man vet aldrig vad morgondagen har med sig