Idag en sån där dag.
Älskade vän, förstår att det går upp å ned i tankarna... Ena dagen livet för att nästa gång tänka på döden... För mig är det så ofattbart att du ändå står pall... Ibland hjälper inte vetskapen om allt som man har att leva för, utan allt blir en enda stor förtvivlan... Så var det för mig när jag var svårt sjuk... Man får liksom inte stopp på sin förtvivlan så det övergår i ångest å det är jobbigt! Du är en fantastisk människa... Se till att ha dina kära omkring dig, läs, titta på tv, ät gott och mys med dina djur... Snart är Jan hemma... Kramis
Har hittat till din blogg Eva. Har tänkt en hel del på dig och vet lite om vad du går igenom. Cancer är skit!
Det som räddade mig många gånger var att leva minut för minut, inte tänka på framtiden alls. Lättare sagt än gjort, jag vet men det funkade för mig. Försöker tänka så till stor del fortfarande. Jag vet aldrig var nästa månads prover visar och inte kan jag påverka det heller.
Jag tror och tänker på dig.
Kramar Tessa
Det är naturligt att dina mörka tankar kommer då du är ensam hemma. Då finns ju ingen där och skingrar dem. Och det kan vara bra att få tänka ifred också. Bara du kommer fram till att du ska kämpa på så långt det går och lite till. Ingen vet ju svaret på hur det ska gå just för dig. Men vi är många som hoppas, ber och håller tummarna för att dina metastaser ska försvinna nu och aldrig komma tillbaka nåt mer.
Jag har undrat ibland hur jag själv skulle reagera om jag fick cancer. Jag hoppas jag aldrig behöver få det svaret men jag tror jag skulle försöka vara lika stark som du är och kämpa för livet.
Det är inte rättvist då man får sjukdomar av något slag. Ändå tror jag att det är de som klarar av det bäst som får "prövningarna". Inte bara vad gäller sjukdomar utan även andra prövningar i livet. Säkert strunt-tankar men sånt som surrar runt i huvet ibland. Det sägs ju att det är nån mening med allt men ibland undrar jag varför det finns så mycket elände som händer och sker. Sånt hade vi ju helst varit utan.
Försöker ta till vara varje dag och leva i nuet men det är lättare sagt än gjort. Försöker lära av dig Eva. Tänk vad många vi är som gör det. Vilken visdom du sprider.
Goa kramar till dig!