När Jan jobbar natt så har jag ofta svårt att sova och nu när jag inte fått svar på vad som är i lungan, då ligger man och funderar orolig. Allt händer så fort att man börjar undra om jag har nån aggresiv cancer, jag har frågat på onkologen men inte fått nå svar. vill gärna finnas kvar och se Gabbes och Malins flicka, vill finnas kvar längre med.Livet känns jobbigt nu man kan aldrig planera något för vet aldrig vad som händer. Skulle vilja göra något roligt som piggar upp men svårt. Dagarna blir så långa när Jan jobbar och man sitter ensam och funderar. Men hoppas på svar imorgon så släpper väl oron ett tag. vad än för svar man får så är det bättre än ovissheten. Då kan man ta tag i det och vet vad som händer. Önskar att jag en dag nån gång slapp tänka på det här, men svårt när man inte vet hur det slutar. 

Ringde kaisa igår kväll och diskuterade vad hennes barn önskar sig i julklapp. Tänkte köpa en docka som pratar, Kaisa frågade Ella om hon ville ha en sån och det ville hon. Då sa Kaisa men du leker ju inte med dockor, jo svarade hon när då frågade Kaisafredag till lördag svarade hon för härliga barn. De frågade Elvis vad han ville göra på lovet svaret blev dansa tango. Ja nu har jag fixat till Kaisas tre och till Lottas två och Ankis en julklappar. känns bra för man vet aldrig om man blir inlaggd. Jan sover så får se om vi kan göra något när han vaknar. Min största önskan just nu är att ha nån som kommer när Jan jobbar helg. Men svårt för alla har ju sina familjer och vill vara med dom. Nu blir det en liten promenad med hundarna.