Varit ner och tagit prover!

Ja de skulle ha en massa prover före måndag, så vi åkte ner på eftermiddagen när posten äntligen kom med remisserna. Jan ska ju jobba natt så det känns som om vi aldrig hinner vara hemma nå tillsamans. Sen var vi och fixa en ny boxer för jag vill inte se samma kanaler som Jan just nu bara fotboll ett par veckor nu. Vi har haft trådlös överföring mellan tvn i vardagsrummet och sovrummet men det blir ju samma kanal. Nu kan jag se mitt och han sitt. Min matlust har jag tappat någonstans tror den är kvar i Uppsala. Men blir några tuggor och så de mindre goda energidryckerna från apoteket som ska få igång min kropp tills op den 3juli. Blir ju tätt på med allt kroppen hinner inte med, först nästan halva levern bort och sen bort med en massa annat. Men känner mig mycket piggare, har ju ont fortfarande efter ingreppet men hinner kanske försvinna det med. Men så otroligt blödig jag har blivit bara jag ser nåt som är glädjande eller sorgligt så gråter jag måste bero på att kroppen är nerkörd efter leveroperationen. Är så glad för alla gulliga vänner på FB och andra som man träffar eller hör av på något vis. Tänk vad sånt betyder mycket. Jan är väl den som får både ta och ge mig mycket. Han får ta imot när jag är ledsen och arg över min sjukdom, men finns där alltid. Och mina fina barn om ni visste vad jag älskar er och är glad för att ni finns.
Ja det här är samma person jag med nån månads mellanrum. Ja bara att acceptera och jag hoppas allt går bra att de får bort allt. Sen om jag fattat rätt så är det fem år innan man blir friskförklarad om man inte får nåt återfall då börjar de räkna om. Ja imorgon får Jan inte sova länge för då ska vi vara i Hudiksvall 13.15 för att göra magnetröntgen. Anki är snäll och har hundarna åt oss då.
Undrar om jag ska ha håret så här sen med tänk va billigt bara ta trimmern och köra över håret färga det själv. Ingen hårblås behöver man heller tårkar på 5minuter. Ja livet blir inte alltid som man tänkt sig och jag tror att jag förändras hela tiden nu. Allt som förr var jätteviktigt är inte så viktigt längre. Men jag gråter ibland och tror det är bra för att hålla igen är inte bra. Nästa dag kan jag vara så glad är som en berg och dalbana livet nu. Tänk på att ta hand om varandra eftersom vi inte vet vad morgondagen har med sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0