Förra onsdagen upptäckte jag att jag varje eftermiddag och kväll så får jag feber. Kontaktade läkaren i Uppsala hon ville då att jag skulle till sjukhuset och ta en blodstatus och en crp. Gjorde så dagen efter ringde hon då hade jag 91 och hade 38 när jag åkte hem. Då sa hon har du så hög crp kan du inte operera tarmen. Fick rådet att vänta nån dag när det kunde stå vätska runt levern. Sen skulle jag uppsöka akuten. Söndag morgon hade jag ont och åkte in då på nån dag hade crpn sjunkit till under fem. Febern var borta så de tyckte inte det var nån ide med skiktröntgen och inte jag heller. Sen på måndag och än så får jag lite feber på kvällen. Blir så orolig att crpn stiger igen, rädd att jag inte kan operera bort tarmen och livmoder om det behövs det ser dom på magnetrötgen på onsdag hur mycket de ska ta. Känner mig som världens hypokondriker, men bara alla operationer vore klar så skulle allt kännas bättre. Så jobbigt att vara mitt uppi allt nu. Vet ju att det är en stor op. Jag gjort och att det tar tid med allt. Vågar knappt ringa och fråga läkarna om det är något utan Jan ringer när han ser att jag inte vill. Sen börjar alla tankar komma bland annat om påsen på magen, trodde jag kunde ta det mennu börjar jag fundera på allt kring det. Hur kommer man att reagera på den, skämmas och hur fungerar det låter luktar det? Ja det är upp och ner varje dag nu ett tag. Vill få tillbaka mitt starka jag som innan op. Ska på återbesök till Uppsala om ca två veckor och innnan op. i Gävle. Men det blir väl upp och ner dagar när man är svag efter op. Solen skiner då nu en stund så hoppas den fortsätter. Jan jobbar kväll idag sen två nätter ledig lördag o söndag. Sen jobbar han alla dagar nästa veck utom onsdag då blir det Hudiksval och magnetrötgen. Söndag sista dagen sen får han semester. Men minst en vecka ligger jag i Gävle på hans semester. Får döpa om den här bloggen till Evas klagoblogg snart. Men jag kommer igen jag lovar humöret ska upp igen och det är inte konstant Depp heller.