evasturesson -

En ny vecka.

Ja idag blev det veterinären igen. Vi har varit dit med Zeke för att ta tandsten, sist fick han flagyltabletter för att ta död på bakterier. Idag togs tandsten och några tänder som var lös. Han har ju så pyttesmå tänder. Han är groggy nu. Ja sen till mitt liv just nu, känns så konstigt allt. Känner ett lugn som kan lätt förändras till oro över hur jag ska må under behandlingen. Jag sitter ibland och försöker intala mig att jag är allvarligt sjuk, men ser ingen död bara att jag kommer att få det tufft. Är oerhört glad för min härliga familj som peppar mig och ställer upp även om de inte mår så bra själva. Det är tufft för dom tror det är lättare att var mitt uppe i allt som jag är än att stå vid sidan om. Och alla vänner som jag har på facebook som uppmuntrar i kommentarer guld värt. Ja om en vecka startar det och hoppas på så lite biverkningar som möjligt. Då när det börjar kommer jag säkert att vara ledsen ibland och det måste jag få bli ibland. Jag är inte rädd för att dö men vill inte må jättedåligt. Och leva vill jag och följa mina fyra barn och åtta barnbarn framåt. Är så stolt över dom alla har så fin familj. Jag har mycket kvar i livet att göra och det ska jag. Jan och hundarna betyder väldigt mycket i min vardag. Tack alla som följer mig och stöttar mig betyder så mycket. Jag förstår att alla behandlingar och operationer kommer att ta lång tid. Tror inte allt är klart det här året och sen flera år innan man blir friskförklarad nåt annat ser jag inte nu än att jag blir frisk.

2012-01-23 @ 12:33:14 tomten Permalink

Kommentarer

Postat av: Ninni

Det är ju skönt att du ändå känner ett lugn mitt i alltihop även om oron kommer smygande ibland. Jag hoppas du får fortsätta att känna dig lugn och jag hoppas verkligen att du får så lite biverkningar som möjligt. Har hört att de har bra mediciner nu mot illamående så förhoppningsvis slipper du kräkas stup i ett.

Det är säkert jättejobbigt för din härliga familj nu. Det är jobbigt att stå utanför och inte kunna påverka nånting utan bara stötta och hoppas att allt ska gå bra. Sen läggs ju allt krut på den som är sjuk så familjen som står utanför glöms bort men de har det nästan lika jobbigt de med. Ibland kanske jobbigare. De kanske är mer orolig än vad du är samtidigt som de vill visa sig starka och stötta dig. Mitt i allt detta ska de sköta sin vardag. Nä, det är inte lätt i vilken roll man är i när det kommer till såna här situationer. Det är så bra att du är medveten om att de också har det jobbigt och ibland kanske det är du som får stötta dem...

Vad bra att du bara ser liv efter behandlingen. :-) Det är precis det du ska göra för du ska ju klara av det här så du får följa hur barnbarnen växer upp i många år framåt.

Hur lång tid framöver blir det behandlingar? Är det tre månader nu först med cytostatika eller? Och sen en ev operation?

Ta en dag i taget så ska du se att dagarna knatar på i rask takt. :-)

Det hjälper inte att titta för långt fram heller för ingen vet ju hur behandlingarna fungerar.

Så känner jag då det gäller den behandling jag har nu. Den kanske inte hjälper mer än att den får bort den latenta sjukdomen. Och då blir det dags att kika på nästa behandling. Men på onsdag får jag sänka kortisonet med 2,5 mg så nu går det åt rätt håll - igen. Vet inte hur många gånger jag fått sänka för att efter några veckor höja rejält igen. :-S

Kram på dig!

2012-01-23 @ 19:48:14
URL: http://ninni1960.wordpress.com/

Trackback