En härlig dag
Blev lite fel färg här på bilden den är vanligt blank silver och Eva Attlings halsband texten betyder tänk på mig och sen när man öppnar den står alla fyra barnens namn på ett hjärta. De ska jag ha som ska ge mig styrka så fint gjort av dom.
Blev så rörd och glad tårarna kom. Den ser så fel ut här ifärgen men orkar inte fota om.
Igår fick vi träffa Kaisas senast lillflicka som föddes 19januari med planerat snitt.
Här tittar storebror Elvis och stora syster Ella sin nya syster.
Så stola de var härligt att se
Stolta mormor och morfar
Idag var det så roligt att ha nästan alla samlade och jag har mått så bra idag. Kommer lite bilder från idag med.
Noah som växer och så mysigt att träffa honom idag.
Lilla guldlock Alicia sötnosen Kaisa och Davids lilla söta nyfödda flicka
Känns så skönt att träffas synd att Gabbe och malin är i Egypten hade varit kul om de varit med. Jim hade sovit natt så han sov.
Ja nu skulle jag vilja att det var den 31 januari så jag finge köra igång men det är ju bara 10 dagar kvar. Förstår att det kommer att bli jobbigt med alla biverkningar men finns ju inget att välja på så vi kör. Och sen hoppas jag att allt lägger sig i vardagen så man kan prata något annat än sjukdomar. Ja här hemma så har väl lagt ner lite Jan och jag men visst finns det där ofta. Haft väldigt bra aptit idag och det känns så bra eftersom vissa dagar är det dåligt. Ja det var dagen och även gårdagen, ska försöka skriva lite oftare mycket för min egen skull få skriva av mig. Jag har stunder när jag sitter och funderar lite men inte mycket jag känner att jag ska gå igenom det här och sen börjar mitt nya liv.
Vad härligt att flickorna med respektive och barn kom och hälsade på er. Och vilket fint smycke du fick av dem. Det är säkert ett riktigt tursmycke som tar bort massor av biverkningar och ger dig aptit. :-)
Det är lätt att det blir mycket både prat och tankar om sjukdomar då man är mitt i eländet. Jag försöker att inte fastna i mina biverkningar av mediciner och mitt mående men det är lätt att hamna i det pratet allrahelst då det inte händer så mycket annat under dan än att man bara försöker ta sig igenom den.
Jag har aldrig haft problem med aptiten förr men med TBC-medicinen så fick jag det och en del dagar mår jag illa i stort sett hela dan. Och trots att jag tar så mycket kortison nu så har jag gått ner 2 kg sen 16 december. Så nu har jag bara 2 kg kvar av de 6 kg jag gick upp i januari - februari i fjol och det är ju bra. Kan jag gå ner några kilon till så är det ju inte helt fel för jag har ju att ta av.
Jag tror det är bra att skriva av sig och sen får man något som hjälper till så man kan komma ihåg vad som händer. Men allra bäst är nog just att få skriva av sig tankar och känslor.
Förstår att du vill komma igång med behandlingen snarast möjligt - så skulle jag också tänka. Du måste ju igenom det och då är det lika bra att börja så snabbt som möjligt och få det gjort för att sen få leva som vanligt igen.
Jag hoppas du inte behöver må så illa under behandlingen.
Kram på dig!
