På Stan!
Önskar Eva att vintern går i rasande fart o att mars snart är här...
Att du finner inre styrka o att du hittar mod o hopp..
Du fixar detta Eva..
Vad jobbigt det är att inte orka vara med och uträtta ärenden. Jag vet hur det känns. Har ibland varit tvungen att välja vilket ärende som är viktigast och skippat nåt annat. Och så kommer den där känslan av otillräcklighet, "jag klarar ingenting, jag orkar ingenting".
Jag hoppas tiden fram till mars går riktigt fort så att du blir färdigbehandlad och få må bättre och börja leva livet fullt ut igen. Eller leva livet mer än fullt ut för jag tror att du kommer att leva på ett annat sätt framöver.
Måste berätta något roligt för dig. I morgon ska vi åka till Norge över dan. Till Løiten Lys. Det är de som säljer ljus till Ljustorget. Vi åker dit med Ljustorgets ägare och hennes dotter. Vi ska dit och se hur de gör när de för över bilder till ljus och ljuslyktor för att sedan kunna fixa det på Ljustorget. Jag försöker lära mig det i fotoredigeringsprogram och i själva programmet som är kopplat till ljusskrivaren och C hjälper till med skrivare och sånt. När vi lärt oss det så kan vi lära upp någon av de anställda där så de kan sköta det i framtiden. Jättekul att få komma dit men det blir många långa timmar i bil så jag kommer nog att känna mig lite utslagen ett par dagar efteråt.
Ha det så gött du kan och lycka till på behandlingen!
Kramar i massor!
Förstår att ovissheten är svår. Svårt när man inte kan ställa in sig på: hur länge kommer behandlingarna att hålla på, hur kommer jag att må, vad kommer jag att orka, vad kommer att hända.
Hoppas biverkningarna håller sig på mattan. Snart vänder det och vi får ljusare tider. Kramar!!