Sista behandlingen för två veckor sen snart har varit bra. Fick ju mer kortison och det gjorde att jag slapp den eviga febern som jag alltid fått. Gången före var ju vidrig med hög feber däckad i två veckor. Imorgon ska vi till Anki och Jim och fira nyår, får väl se om jag orkar stanna ända in till nyårs 12 slaget. Idag har jag en sån där grubbeldag och beror säkert på att Jan jobbar två nätter nu. När jag är ensam kommer ju tankarna. Har fått tid till datortomografi 24 januari får se hur lever och buk ser ut då. Men nu på onsdag är det dags igen för behandling. Suttit och tänkt igenom året som gått var ju andra januari som jag var på akuten och sen blev inlagd och fick reda på hur illa det var. Då 31 januari började jag med cytostatika som tog bra så metastaserna minskade snabbt och de opererade bort vänster leverlob där tre satt och brände 2 i höger sex veckor senare tog de tarmen och fick stomi som jag alltid får ha. Men sen dök ju tre nya upp i höger leverlob på en gång och det tycker de i Uppsala var konstigt. Sen har det rullat på hela året får ju antikroppar nu och två olika cellgifter och en av dom har jag med mig hem i tre dagar i en midjeväska på magen. Känns jobbigt ibland men konstigt nog så går allt när man måste. Det som var jobbigt var när de hittade fläckar på ena lungan och de visste inte vad det var så fick hålla uppe med behandlingen. Och när jag var dum och frågade hur prognosen såg ut, fick ju då till svar att efter fem år så lever 20%. Men det kommer ju nya medel hela tiden och jag ska tillhöra dom 20% har jag ju bestämt som nyårslöfte. Men jag kommer ju att ha dagar ändå där jag siter och mår pyton men nästa dag har hopp igen. Det svåra är när Jan jobbar då mår jag inte bra för man blir så ensam och då kommer ångesten, ibland räcker det att nån ringer eller jag ringer nån så mår man bra igen. Och är så tacksam för alla FB vänner som stöttar mig är guld värt. Men nu ska det bli ett nytt bättre år. Gott nytt år på er