Tänk vad man kan själv!

När inte onkologen kunde ta tag i att få svaret från mötet i Uppsala, så har jag fått kämpa själv. Ändå var det så bråttom med svaret för att vi skulle komma igång med behandlingen. Men vi har fått ringa Jan och jag och till slut hittade de svaret på kirurgen i Uppsala så de faxade den till Gävle. Igår ringde onkologen och sa att måndag ska jag dit och börja antikropps och cytostatika behandlingen. Känns genast mycket hoppfullare trots tre nya metastaser i levern. Igår var vi till Gabbe och Malin för han fyllde år. Fick jättegod smörgåstårta som Gabbe gjort hans första. Var trevligt med fint väder och trevligt folk. Allt kändes så mycket bättre och roligare då efter beskedet. Så det blev en bra dag. Inatt har vi inte fått sova så mycket alls. Zeke var dålig imagen tydligen går det inte att försöka försiktigt byta foder både han och Marrta är tydligen känsliga. Så ger upp det och kör med det som de alltid har ätit. Sen började larmet krångla så ikväll hoppas jag vi somnar gott när Jan slutar jobba. Hoppas nu att min energi och mitt hopp stannar kvar ett tag. Gabbe var hit ikväll och gjorde mig sällskap när Jan jobbar.

Kommentarer
Postat av: Ninni

Bedrövlligt att du ska behöva jaga rätt på svaren själv men det är då väl tur att du gjort det så det börjar röra på sig igen. Nu ska det väl hjälpa med behandlingen så du får bli bra nån gång. Jag tror säkert att det blir så och ditt hopp stannar kvar när du kört igång behandlingen trots att det blir fysiskt jobbigt. Varför ska det behöva vara så här jobbigt med sjukdomar då man bara vill må bra och leva som vanligt?
Kramar i massor!

2012-08-16 @ 13:01:30
URL: http://ninni1960.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0