idag si så där. Jan jobbar hatar att vara ensam för då kommer tankarna igång. Igår var Anki och två av barne hit, även Kaisa och David med sina barn. Anki tog min mamma med och vädret var hur härligt som helst. Vi satt ute i solen och hade trevligt. Idag väntar jag på besked men kan dröja tills imorgon vad det blir för behandling och när. Det är ju troligast att en ny cytostatika medel och antikroppar. Både Uppsala och onkologen var ju inne på det. Min största önskan just nu vore att slippa en enda dag att tänka på ordet cancer men det är svårt. Har sen andra januari varit på behandlingar och operationer, så hade nog förväntat mig en liten tid med vila från allt men så blev det ej. Man är hela tiden i tanken om hur ska det gå, ena stunden är man hundra på att jag klarar detta nästa så tror jag inte alls så. Vill bara få vara frisk ett tag trodde det skulle bli så som många har att de är frisk nåt år sen kommer det tillbaka. Hatar denna sjukdom vet att det finns hopp än och alla har inte det. Får ju inte ge upp än och får nog ge upp tanken att just nu när jag har ont måste ta tab. Som Jan ber mig att göra. Fått i huvudet att jag ska inte ta något mot det onda som tar sån tid att försvinna. Det tar längre tid med att läka tarmoperationen. Envis är jag av födsel och ohejdad vana. Ska åka bort själv för första gången på länge om en timme till en vän som fyller år. Då när man träffar andra känns allt bättre. De som läser min blogg måste vara less nu bara jämmer och elände. Fast ibland är det bättre. Nej nu blir det att steka en hamburgare ut med hundarna och iväg.