Bra besked igår!

Fkassan ringde upp Jan och sa att han fått beviljat de hundra dagar man kan få på närståendepenning, vi blev jätteglada då hanhar fått använt all sin semester både årets och sparade sen två år. Just nu är det främst till att använda när jag ska på mina behandlingar och undersökningar samt läkarbesök. Sen får han vara hemma om jag är dålig eller blir sämre, men hundra dagar är inte mycket så får snåla på dom. Man får bara det en gång i livet sa hon som ringde.

Har börjat få biverkningar fast inte på värsta viset än, illamående, dålig aptit, dålig sömn trots jättetrött. Huvudvärk men då vet jag att jag har nåt där innanför som fungerar har tvivlat iblan. Känns bra att fått börja med nya behandlingarna som är två olika cytostatika och antikropparna, hoppas mycket på det nu. Kämarglöden är på hög nivå igen. Och jag säger bara att jag ska kämpa fast jag backar ibland ger mig inte i första taget nu.

 

 

Bara att få vara med i februari och se Malin och Gabriels lilla titta ut får mig att kämpa på.

 

Så här såg min droppställning ut när vi började i måndags tror det var sex påsar, sen pumpen som kopplades på när jag åkte hem och hade i 46 timmar. Det fungerade jättebra med den även att sova med midjeväska på magen med cellgifter i. Ska köra så här varannan vecka i två månader fungerar det så blir det 6månader och sen cytostatikatabletter. Men man blir väldigt kissnödig av behandlingen med alla påsar som körs in. Ja nu hoppas jag bara att biverkningarna håller sig på en lagom nivå och att Jan orkar med allt. Tack till alla vänner som stöttar oss på alla vis.

 

 

Vilken tur att ni fick de där närståendedagarna! Men förstår att det blir till att snåla på dem. Men skönt för dig att Jan kan följa med dig på behandlingarna för det är fasen inget vidare att åka själv och att åka buss dit och tillbaka dessutom.
Vad bra att du fått tillbaka kämparglöden nu och nog ska du ro det här i land! Finns ju inget alternativ heller. Sen är det ju extra bra att du har en "morot" i att få se det nya lilla barnbarnet. :-)
Nog tror jag att Jan orkar... man orkar det man måste. Blir nog lättare för honom nu när han inte behöver bekymra sig över hur han ska ta ledigt för att kunna följa med dig. Men varannan vecka i sex månader... lider med dig! Jag tycker det räcker med mina droppdagar och efter droppet i morgon ska det nog räcka med var åttonde vecka för mig.
Biverkningar är jobbiga. Illamående är jobbigt. Jag har börjat känna av mitt Metoject (cellgifterna) mer nu sen jag började med Remicade-droppet (biologiska medicinen) och det är jobbigt att gå och vara illamående hela tiden. Finns det nåt att få emot illamående?
Jag håller tummarna för att du inte behöver få så mycket biverkningar. Det ska ju kunna försvinna lite då kroppen vant sig också sägs det så jag hoppas verkligen att det gör så för dig.
Kram på dig!

Skrev en lång kommentar nyss men den försvann!!
Skönt att ni fick närståendedagarna även om ni måste snåla på dem. Blir säkert en lättnad för Jan när han slipper fundera på hur han ska ta ledigt för att följa med dig på behandlingarna. Det är ingen höjdare att åka själv till dem. Och att åka buss fram och tillbaka är absolut ingen höjdare då man är sjuk.
Vad bra att kämparglöden är på hög nivå igen för det här ska du klara av. Det finns ju inget alternativ. Att du dessutom har en "morot" att få se det nya lilla barnbarnet är ju toppen. :-)
Biverkningar är ett elände och jag hoppas verkligen att din kropp vänjer sig vid behandlingen så att biverkningarna blir så lindriga som det bara går.
Kramen.

Nämen se på f-n den kom med ändå!!! :-) Den långa kommentaren alltså...
Är Primperan receptbelagt?