Igår var Anki hit hämtade mig och jag var där till Jan slutade jobba. Tack värt mycket. Annars sittervjag här ensam oftast med mina tankar. Jag sa till mig själv när jag fick min dom att jag ska i fortsättningen leva för dagen göra roliga saker. Ha ett bra liv utifall det inte går vägen. Vad hände med det då jo här sitter jag ensam när Jan jobbar och när han är ledig sitter vi hemma oftast. Orsaken är att alla pengar går till sjukhusräkningar och bensinpengar. Inatt har det varit extra jobbigt, vet att cancer är långt gången och vet inte hur det slutar, då känner man att man vill göra saker inte bara sitta hemma och tänka på allt. Igår fick jag kallelse till strålbehandlingen på tisdag ska jag dit och ska markera vard de ska stråla och då får jag besked om det blir veckan efter eller veckan därpå. Jag med min ångest ska bo på patienthotellet som är inhyrt på ett hotell i centrum. Det tar 15minuter per dag att stråla. Undrar vad jag ska göra hela dagarna där. Skillnad när jag ska opereras då ligger man på sjukhus har folk omkring sig att prata med om man orkar. Tänk om folk visste vad pengar det går när man blir svårt sjuk, sen i januari när jag blev det har det gått så mycket pengar. Varje gång vi varit till Gävle på behandlingar så tar det tid man måste äta ute. Det blir ju oftast då en hamburgeställe billigast så. Jag vet jag gnäller nu men mår inte bra ju mer det närmar sig alla operationer ju mer orolig blir jag. Visst jag har bra dagar men tror inte att nån som inte varit med om det här förstår. Orkar oftast inte åka iväg själv och sen tänker jag på vad pengar det går till bensin. Kanske lika bra att sälja min lilla bil, men får nog inte mycket för den. Och naturligtvis kommer alla extraräkningar just nu bilskatten , sophämtning och en massa annat. Jag vill vrida tiden tillbaka till då jag var frisk. Ja undrar när det var för den här skiten har jag haft över ett år utan att vetat. Om nån läser det här ber jag om ursäkt för mitt gnällande men behöver få ur mig det. Jan har så gulliga kusiner som skriver på FB. Hör mer från dom än familjen hans. Ute är det vinter igen och det ogillar jag för kan inte vara ute då på grund av min köldkänslighet blir helt vit om fingrarna och det sticker ochbgör ont. Det kan bli kroniskt. Önskar så att jag kunde bli frisk, men det blir hela sommaren inbokad med allt så nån gång i höst kanske jag är klar med allt. Sen blir det att gå på kontroller inget kul alls.