Varje år känner man ångest för något när det blir jul. Förr var det för hur man skulle hinna och orka allt med handling och alla som kom skulle få plats. I år är det annat känns så jobbigt att Lotta med familj inte kommer och de var sjuk förra året. Anki med familj åker dit dagen före jul. Gabbe jobbar nog och kaisa med familj ska stressa runt på tre ställen. De kommer väl en stund på kvällen som de brukar. Ja man är ovan många som har det så. Sen så är det så nu mer alla har fullt upp och stressar runt ingen har tid att umgås. Vissa får dåligt samvete och det är nog de flesta. Jag känner lust att bara ställa in allt i jul även julsaker. Skulle hellre bara ta Jan och djuren och åka bort och fira själva. Förr firade vi alltid hos oss när vi bodde i huset i Bollnäs alla kom dit men nu har vi inte plats åt alla och jag som alltid gillat min stora familj. Är så mycket nytt som händer hela tiden nu. Jag är på djurskyddet även på dagarna genom kommun. Trivs väldigt bra med helena som jobbar där. Tar även nån kväll och helg när jan är ledig och är med mig. Jobbigt när man inte är van att vara ute men skönt att behövas och träffa folk. Har mått bra länge nu tycker jag men känns som det går neråt igen nu då. Men det är typiskt för mig runt julen. Varför kan man inte få må bra jämt eller bara vara vanligt deppad och slippa ångesten. Hade jag inte mina djur så skulle det kännas väldigt tomt vet inte om jag skulle klara det då. Jan jobbar ju sina knäppa tider varje dag han jobbar är ju förstörd för man hinner inte hitta på nåt på förmiddagen. Sen är ha ju borta tills natten. Tänk om vi alla kunde börja leva ett lugnare liv utan krav och man böhöver inte ha tipp topp hemma jämt. Inte renovera och ha lyxigt hela tiden.



flyttat om bordet lite så blev det större plats



Långt i mellan gångerna man bloggar nu men som vanligt inget att skriva om.
Men tänker ofta att man ska ta vara på livet och de nära man har och träffas lite oftare man vet aldrig vad som händer nästa dag. Man får nog lära sig prioitera lite för en dag finns inte nån nära kvar och man kan inte få tillbaka den tiden. Längtar väldigt efter Lotta med familj men nu har noah blivit allergisk med så de har svårt att komma. men Gabbe säger att de kan ligga där hos honom och att vi kan umgås där. Husvagnen sålde ju vi när vi flyttade hit dyrt att ha stående bara, men hade varit bra att ha när vi åker till Lotta hon är allergisk mot hundar. Så då hade de kunnat vara i husvagnen men den var så pass ny så dyrt att ha bara för nån gång.

Anki och Livia gör pussmunnar på farsdag när de var hit. Sen fotograferade jag bilden på Monica som hänger på väggen. Fick för mig att jag måsta göra det, och det bara för att jag bestämde mig för att ta bort hennes grav som bara gjorde mig stressad att åka till Kilafors och se att blommorna inte vissnat och sånt. Hon skulle snart fyllt 34år. På allhelgona va jag dit för de hade inte tagit bort den ett tag före. jag visste inte hur jag skulle reagera, men jag reagerade väldigt starkt. På vägen hem ensam så började jag stor grina såg inget när jag körde. jag stannade och satt och grät länge ringde Jan som jobbade. Trodde inte jag skulle gråta så hemskt mycket men det är mycket obearbetat som kom nu allt släppte. Och det är nog bra, jag känner att hon finns någonstans men inte där på kyrkogården jag tänder ett ljus för henne hemma istället.
här är hennes grav innan vi tog bort den. Ja var lite tycka synd om mig själv men det måste man väl få göra ibland