Ska försöka ta mig iväg till Kilafors och tända ljus på min Monicas grav. Ja min för pappan bryr sig varken om hon som är död eller de som lever av barnen. Tragiskt men sant. Det är så fint på kvällen den här helgen när alla tänder på gravarna. Sen ikväll får väl hundarna och jag tända ljus här hemma för alla andra vi känner som är borta. Fast jag är övertygad om att de finns någonstans. Lite tråkigt med dessa helger varannan helg ensam hela dagen och kvällen. Fast det går bättre och bättre.


Kära minnessaker efter mormor som hon hade på en hylla som jag fått.



Lika dom här satt alltid och tyckte de var så fin nu är de lite kantstötta men tycker så mycket om dom. jag älskade min mormor. alltid snäll mot mig, varje gång jag var sjuk och hemma från skolan kom mormor o morfar med kalleankatidning och lite godis oh vad glad jag blev varje gång. Jag saknar henne än och hon dog 1985   84 år blev hon. Morfar dog nåt år tidigare han var snäll men envis mormor ville ha tv men det skulle de inte ha men när han dog köpte hon en. Känner ibland att jag inte träffade henne mycket nog på slutet men då hade jag två barn och ett som dött några år tidigare så allt var jobbigt.

Ja nu är man mormor själv till sju fina barn men två bor i Mora och Jan jobbar så konstigt så blir sällan man åker dit. Men nu kan de komma och sova hos Gabbe för lotta är allergisk och han har stort nu och inga djur.

 Det var repotage om Kaisa med bilder i Tidningen foto nu i oktober och som henne lärare sa det är inte fy skam det inte. Handlade om hennes utställning som hon hade i Sundsvall och som hon ska ha i Söderhamn i dec-jan barnsnyfikenhet.



gå in på hennes sida och kolla http://www.fotografkaisa.se hon är jätteduktig