Jag skakar och gråter. Vi är i Mohed i husvagnen och vid 16.00 tiden var vi ute och gick när vi kom in började han krampa fast på ett annorlunda sätt än annars. Han var vaken som det såg ut och krampade och 19.30 ringde vi våran vetrinär Gudrun och hon tyckte vi skulle komma för nu har han kämpat i tio år med epelepsin och nu slutade nhan inte krampa.Så han dog  i min famn  strax efter 20.00. Jag fattar ingenting det gick så fort fattar inte hur jag ska orka.

  

Vila i frid min älskade vän