Undrar om andra är som jag, svårt släppa oron för barnen fast de flyttat hemifrån. Jag mår riktigt dåligt av all oro. Igår kväll ramlade min Gabe ut för trappen  vi nya tunneln. Han fick åka upp på akuten i dag och röntga handleden men det var bara en stukning höften har han rejält ont i och jag får sådan ångest när sånt händer för det är klart att han inte var nykter.När ska man kunna släppa all denna oro. Varje gång nån av barnen går ut väntar jag bara på telefonen ska ringa.
Nu är väl jag extremt orolig och mår pyton av det här undrar vad man ska göra åt det. Lika med barnbarnen rädd bara de blir sjuka inbillar mig en massa. Ja det tar på krafterna att gå om kring så här. Jag miste ju mitt första barn 3månader gammal undra om det är där för. Ja jobbigt är det.