evasturesson

Har varit en lång helg fast skönt sen Jan blev ledig jobbade torsdag och fredagnatt. Har fortfarande att jag fryser väldigt mycket på eftermiddagarna elker kvällen sitter i nån timme och kan få lite feber, trodde det var biverkan men är ju fem veckor snart sen sista beh. Men kan ju vara tumörfeber med vågar knappt gå ut för ibland fortfarande får jag riktig frossa. Men det kan man leva med, väldigt trött efter behandlingarna så känns skönt att inte ha dom. Synd att jag inte fick komma på onsdag till Uppsala men blev ju svårt när han som gör ultraljudet inte är där. Jag hoppas att de kan bränna bort och att de stannar borta och inte kommer fler önsketänkade kanske men vem vet. Tankarna på att man är sjuk finns ju där nästan jämt, men inte så att man mår dåligt av det utan känns som om jag ska klara det på nåt sätt. Känns som en utmaning att jag ska klara det här. Men har fått lätt till tårar när jag läser något eller ser på tv som är jobbigt tårarna kommer lätt när man ser någon annans öde. Mitt liv förändrades över en natt för ett år sedan och man får annat sätt att se på saker. Jag tycker att folk gnäller mycket om bagateller över andra, gör nog jag med fortfarande ibland men så mycket olika larviga saker som händer. Tycker det är mycket roligare om man kunde vara vänliga mot varandra, livet är för kort för att bråka om saker och ting. Men jag är så glad för de fina vänner jag har både i livet och på fb som skriver och uppmuntrar mig. Som ser när man är lite ledsen och kommer eller skriver eller bara att man ska komma. Som igår Mia ringde när hon såg att jag ville göra något med Jan och dom satt i segesta och grillade vid älvkanten tyckte vi skulle komma dit så mycket gulligamänniskor det finns. Mia på jycken&co i Söderhamn önskar hon hade affär här. Men man får åka dit när man ska köpa något hon har så mycket att välja på roliga fina saker. Och trevligt att komma dit så blir väl en tur dit snart. Köpte fint halsband till Marrta sist och svättskydd till Zeke som kan märka revir om vi kommer till någon med hund. Och en billig bra hundbur köpte vi. Åker hellre dit där det finns så mycket olika att välja på. Igårkväll kom Gabbe, Malin och fina Bonnie hit så mysigt så. Får se om man vågar sig ut på en promenad idag utan att behöva frysa sen. Tänk vilka funderingar man får när man är sjuk, om det inte går vägen så sitter jag och undrar hur det blir med hundarna när Jan ska jobba. Han säger att det löser han med hunddagis eller nåt. Han får inte omplacera dom eftersom de vsr vuxna när de kom hit och vill inte att de ska behöva flytta igen tror inte det är bra att göra det flera gånger. Men han har lovat att fixa så han kan ha dom kvar. De betyder väldigt mycket för mig och utan dom skulle livet vara tomt och tråkigt lika med katten Gandhi.

Jan kom hem med posten i går kväll, jag blev så glad för kallelse till Uppsala sjukhus och redan på onsdag hade jag fått tid. Men säg den glädje som varar. Det stod handskrivit att om jag inte fått tid för ultaljud samma dag skulle jag höra av mig, och nån sån tid hade jag inte fått. Ringde idag till kirurgmotagningen och de hade skickat remiss till ultraljud och ville ha på onsdag. När sköterskan ringde dit så hade dom inte skickat nån kallelse för den enda läkaren som gör specialultraljud var inte där då, kanske dom kunnat medela kirurgen det då eller så kanske kirurgen hade kunnat ringa och beställa tid. Den läkaren som gör detta ultraljud är samma läkare som bränner metastaser i levern och han veckopendlar mellan skåne och uppsala. Hade han förra gången med när jag både opererade och brännde på levern han är en härlig läkare. Men får väl vänta nån vecka till då för nästa vecka blir det inte nu då. Sen ska jag få tid till inläggning med för att bränna. Jag behöver ju inte vara  så besviken för det blir ju snart ändå, men ändå blir man lite. Vill så gärna få det gjort och sen se om de håller sig lugn och snäll ett tag. Annars är allt som vanligt här vi var oå stan en vända och hua mig vad folk. Trafiken stod still i rondellen vid genomfarten i stan vid kyrkan alka som ska till fjällen hade fått stopp där. Jag är nöjd att vara hemma den här helgen. 

 

Fyra veckors ledigt från åkandet till sjukhus. Ska till Hudiksvall på nån specialröntgen för gallan. Men före hoppas jag  att jag får komma på ultraljud i Uppsala och även bränna bort metastaserna. Hoppas allt går fort för sommaren vill jag må bra och hoppas på fint väder. Idag jobbsr Jan från 11.15-21 lite jobbigt nu att vara ensam mår inte så jättebra. Men hoppas och tror mycket på att bränna igen fast det kommit nya efteråt sen jag opererade bort och brännde i levern. Sover så dåligt de flesta nätterna drömmer konstigt när jag väl sover. Påsk nu men alla jobbar ju nästan i vår familj så vet inte om vi kan träffas vi får nog inte plats hos oss. Men man kan träffas alla en annan dag med. Längtar efter träffa lilla Bonnie igen henne har vi ju inte hunnit lära känna än hon är bara en månad än. Längtar efter alla de andra med. Skulle inte förvåna mig alls om jag ska läggas in i Uppsala när vi ska på Bonjovi i Stockholm.Var ju lika förra året när vi skulle på Ozzy Osborn, fick sälja de biljetterna för jag nyss hade opererat bort halva levern och just kommit hem efter 10 dagar i Uppsala. Men vill verkligen iväg nu och träffa carina Johansson med sambo som också ska dit. Min Marrta är mamma till hennes lilla fina hund. Sol idag igen men vet inte hur jag ska göra frös hela kvällen i går efter promenaden men vill ut. Så får nog bli det ändå om det blir varmt. Jan jobbar fram till och med långfredagen sen ledig påskafton och påskdagen men jobbar annandagpåsk. Nu ska jag prata lite med gubben innan han åker och jobbar.

Pratat med läkaren som ringde och svaret på magnetröntgen var att två metastaser kvar men som minskat lite. Hon hade haft leverrond med Frans Durraj på leverkirurgin i Uppsala, nu ska jag dit på ultraljud och ta ställning till att bränna dom eller få en annan ny behandling som de har vet inte vad det är. Sytostatika kan jag inte få på ett halv år nu men bromsmedicin efter tre månader. Det jobbiga var att de hittat gallstenar i gallgångarna som hon sa måste opereras. Hon hade tagit upp med Frans om den privata kliniken i Uppsala som Frans pratade med mig om också och jag har hört om dom av en vän. Han säger att de är jätteduktiga på bukhinnecancer men lever metastaser kan de ta  på akademiska med. Inte kommer jag ihåg vad hon sa att den nya behandlingen som de har i Uppsal. Men har för mig att han sa i höstas att de hade två bränningsmetoder nu om det är den hon menar. Känner mig helt vilsen just nu men blir nog klarare efter ultraljudet i Uppsala. Ja det är väl allt jag minns just nu. Men sönt med besked trots att oddsen är lika dåliga men vem vet hur det slutar kan gå bra med och det hoppas och tror jag. 

Har snart väntat på svar på magnet röntgen i tre veckor, fanns hos onkologen svar efter en vecka. Ringde i tisdags och de skulle be läkaren ringa upp då. Men sköterskan ringer och säger att hon skulle ringa på fredag för de skulle ta upp mig på lever ronden med Uppsala på torsdag. Satt inne hela dagen hoppade till varje gång telefonen ringde, var väldigt orolig för vad de skulle komma fram till. Ingen ringer när Jan ringer avd så säger de att hon brukar vara kvar länge så hon ringer nog. Vi sex ringer Jan igen och får då veta att hon har gått hem för dagen. Känns som de inte bryr sig för att det inte går att bota, men det finns olika möjlogheter att bromsa och just det skulle hon ha möte med Uppsala om. Mår så dåligt vi båda två nu hela helgen ska man gå och grubbla. Visst kan hon ha glömt men man skriver upp vad man ska göra att man ska ringa en person då borde de inte glömma. För oss är det viktigt vi hade väntat sen tisdag och sett ifram imot ett besked över röntgen och vad som skulle hända. Jag räknade dagarna för att få besked. Ja arg, ledsen och förtvivlad är jag nu. Jag har kämpat trots att jag vet att oddsen är dåliga och har tänkt fortsätta kämpa men såna här gånger tappar man lusten. Men de ska inte få knäcka mig varken sjukvården eller cancern. Men inte första gången jag fått vänta på besked förra gången försvann ett svar från Uppsala och vi fick sitta och ringa och leta det i två veckor. Det tyckte onkologen var bäst att vi gjorde, ja man ska vara frisk för att orka vara  sjuk. Men ilskan kan göra en stark med så hoppas på det.

Igår var ingen bra dag, orolig och ledsen och vet att det beror på vad de säger på fredag. Har mått så bra länge men när jag vet att de ska ha lever rond med Uppsala idag så blir jag så här. Jag vet ju att det inte går att bota nu men att de diskuterar om bromsmedicin eller helt utan behandling och att det kan bli ett försök att bränna bort metastasernai Uppsala. Jag vill nog helst det att bränna och tro att det inte kommer fler. Helst vill jag ha remiss till privata kliniken UCC i Uppsala. Min läkare ringer imorgon och talar om hur det blir, men beror väl på hur det såg ut vid magnetröntgen med. Känns så overkligt allt att man fått en sån här hemsk sjukdom, men så många får det nu. Sitter ibland och funderar varför jag inte sökte läkare tidigare utan väntade för länge. Men var så defusa symtom så därför gick jag minst ett år med cancern som han sprida sig. Ja så nu har jag haft det minst 2år men går ju inte och tänka så heller att man skulle gått tidigare. Har jag tur så kan de bromsa upp allt och jag får nåt år till eller att det kommer något nytt som kan bota mig. När det är som jobbigast tänker jag att de minsta barnbarnen inte kommer att minnas mig som Bonnie och Esmeralda då blir man deppig vill ju se alla växa upp. Men det finns de som har det värre så ska inte klaga. Mår ju skapligt bra och så länge det finns liv finns det hopp. Så kommer man på allt man skulle ha gjort men inte blivit av. Tänker på hur jobbigt det är för min familj med inte bara för mig. Blir arg ibland när man träffar nån som säger att jag kan dö före dig i en olycka eller något annat. Men de har då inte behövt leva med behandlingar operationer mått pyton oro dödsångest. Skulle jag välja vill jag dö utan förvarning men så blir det inte. Jag är inte rädd för att dö men hur det blir kommer jag att plågas eller somnar man in, sådana tankar finns där ibland. Men oftast försöker man bara slå ifrån sig och hoppas på att man får leva länge än. Man måste vara positiv och tro men vissa dagar går det inte. Ingen har sagt att livet ska vara lätt och alla får nog gå igenom jobbiga saker. Idag ska vi åka och titta på en kökssoffa jag ska unna mig saker uppleva saker. Ska ju på Bonjovi i maj men vet inte hur det blir med hundvakt än men det löser sig nog. Sen i oktober har jag och mina flickor bokat en kryssning med tidningen Nära en båt fullt av folk som är inne på det andliga. Flera kännda medium som är med och har olika program, två storseanser och föreläsningar. Ska bli så roligt att vi åker flickorna och jag. Så nu ska jag göra det jag alktid velat göra. Har gått några ett års kurser med Margitta Wigren som är otroligt duktigt medium från Söderhamn. Och ska gå fler om jag kan. Ha en bra dag och tänk på att dagarna som kommer och går det är livet ta vara på det.