Det är mycket med cancern resor hit och dit, och snart inläggning i Uppsala. Men så mycket annat som händer hela tiden och gör mig orolig och tar energi. Men när det händer saker så kommer det ofta fler jobbiga saker. Var på seans i går hemma hos Anki och Margitta Wigren som hade den. Vi var6 st med Anki och allt stämmer ju för alla, jag fick ju till mig det jag borde göra meditera och börja våga vara själv. Har väldigt svårt att vara ensam och jobbigt när Jan jobbar. Men borde meditera då och finna ro i att vara själv. Ska ta tag idet igen. Solen lyser idag med men jag vill ha varmare ute så man kan göra något, vill ha bort all snö som ligger kvar. Vill få kallelse till Akademiska och få det här gjort nu, och kan inte vara värre att göra den här bränningen än den jobbiga operationen av levern när de tog bort vänster halvan. Jag hade ont länge i det stora operationssnittet och i revben. För att komma åt levern så måste de in och upp under revbenen. Hade ont även 7 veckor efter när jag opererade tarmen och fick stomin. De tog bort hela ändtarmen och drygt 10cm av tjocktarmen fast där hade jag inget men för att vara säker. Jag tror så mycket på den nya metoden de har IRE bara det ligger lugnt sen och inte dyker upp flera. Jag har sagt det förr är inte rädd för att dö men vill finnas kvar med min stora familj som jag älskar. Blir arg på mig själv att jag inte förstod att nåt var fel tidigare så hade det inte hunnit sprida sig. De säger ju att jag haft det minst 1 år innan jag sökte för det. Men det är svårt att märka något i tidigt stadium. Men alla som känner att något är fel sök hellre en gång för mycket och kolla om det är något fel. Tror jag hör någon ny som får cancer flera gånger i veckan nu. Men värst är det när man hör barn eller unga som får det. Jag vägrar dö och tror på att jag ska klara av det här, men det kommer dagar då man är så arg och ledsen för det här. Men det är oftast korta stunder och vore väl konstigt om man inte reagerade så med. Jag hoppar fram och tillbaka när jag skriver har svårt för den röda tråden. Men det får vara så. Nu hoppar jag till våren och sommaren igen. Tänk att få vara ute och grilla och bara njuta längtar så nu. Måste börja köra bil igen när biverkningarna börjar släppa, försöka komma ut lite när Jan jobbar. Måste våga börja planera framåt även om det sen inte går som jag tänkt. Men det är svårt för tänk om det inte går för jag är på sjukhus eller nåt annat värre. Men måste våga leva nu hur än det blir. Jobbar på det nu så får se hur det går. Låter sjukt men längtar tills jag ska till Uppsala.