I onsdags ringde onkologen!

Hon och hennes kloka kollegor hade slagit sina kloka huvuden i hop och suttit och kollat magnetröntgen och datortomografin. De förstår inte varför gallvärdena är så höga och jag är gul. Så då skulle jag in inom 24 timmar och göra ultraljud på levern och se om det var en propp där. De ringde från röntgen i går morse och jag fick åka till Bollnäs och göra det. Han är lika undrande han med gallgångarna är vidgade i levern tror jag det var. Och så länge jag har höga värden så kan de inte göra något åt de fyra nya metastaserna. Tog en massa prover med så får väl se. Igår efter ultraljudet blev jag så där riktigt dålig mådde jätteilla kunde inte vara uppe. Jan åkte och jobbade sa att han skulle komma hem om de fick tag på nån som kunde jobba, men de fanns ingen.sedan hundarna suttit och tittat på mig i en halvtimme och undrat varför de inte fick nå mat var jag tvungen släpa mig upp och ge dom. Sen skulle de ut och jag gruvade mig mådde så pyton. Men lyckades med det också konstigt nog. Sen mådde jag lite bättre men bara låg och orkade inget. Natten före hade jag varit klarvaken till fyra. Kommer sådana här dagar och högre feber än annars. Idag känns det bättre sov lite mer inatt. Och imorse kom Gandhi hem efter att varit borta sen fredagskvällen. Ingen hade sett honom och vi var rädd för att aldrig få se honom igen. Han kom runt fyra jag slängde mig upp och han fick lite skinka med maten. Vilken lycka att se honom. Ja livet knatar vidare trots flera dåliga besked men har ju inte något val bara att försöka ta nya tag fast det känns tungt. Får hoppas jag blir mindre gul snart för jag sliter sönder mitt skinn snart och omöjligt att sova.

.så här gul är jag om ni jämför med Jan

Ja nog är du gul allt. Men vad gör det? Du är lika vacker ändå. :-)
Fy sjutton vad jobbigt för dig att vara så matt så du inte orkar vara uppe. DET vet jag hur det känns. Jag hade en del såna dagar då jag behandlades för TBC:n. Annars brukar det ju vara värken som tar knäcken på mig men då fick jag prova något annat. Omväxling förnöjer. :\
Kan tänka mig att Jan lider då han måste jobba och inte får tag på nån som jobbar istället för honom och han vet hur dålig du är. Ge honom en styrkekram ifrån mig. Det är ju jobbigt att vara "anhörig" också och bara kunna stå bredvid och titta på och inte kunna göra något åt situationen mer än att ta hand om vardagssysslorna. Jag har ju provat på den biten också. Om jag hade en massa pengar skulle jag skicka iväg er båda (och djuren) på en spa-vecka där ni bara kunde vara... njuta av varann och mysa och inte behöva bekymra er över några vardagssysslor. Ta långa sovmornar och bli serverade frukost när ni vakna... Ja, önska kan man ju.
Vilken kämpe du är som biter ihop och sköter om djuren fast du är så dålig. Och visst är det otroligt att du orkade med det ändå. Vilken viljestyrka du har. En riktig kämpe!
Jag hoppas dina värden snart blir bättre så de kan ta itu med de nya metastaserna.
Kramar i massor!!!

Kan det vara någon propp som uppstått efter bränningen? Eller någon slags slagg efter de brända tumörerna? Då kan de kanske få bort det som stoppar.
Hoppas, hoppas du får hjälp snart!!
Men Eva, när du är ensam hemma och inget orkar, kan du inte få hjälp från hemsjukvården? Eller finns de inte längre? Tänkte det kunde kännas tryggt att någon kom och tittade till dig. Jag har legat sjuk hemma och knappt orkat ta mig ur sängen och än mindre ordna mat, då tänkte jag lite på att ringa hemtjänsten. Men jag vet liksom inte hur sånt funkar nuförtiden.

Jag hoppas att de hittar problemet och löser det så att de kan ge metastaserna en rejäl match sen. Du är en beundransvärd kämpe Eva, kram på dig!