Livet är inte alls vad jag vill att det ska vara. Känns som om jag kämpar varje dag för att överleva dagen. Jag gör allt försöker allt vad jag kan för ta mig ur. Min läkare kommer inte tillbaka förän 1 september, känns som en evighet. Ja har bara lust att sova bort allt ont men inte ens det går sover som en kratta. Vet inte när jag sist sov bra en hel natt och troligen därför jag mår som jag gör. Har inte en ringaste aning om vad jag ska göra med mig själv. Känns väldigt ensamt just nu Jan finns ju här men just nu räcker inte det heller. Fast ingen har ju sagt att livet ska vara enkelt att leva det är nog alla medveten om, men nu är det bara för mycket.