Efter beskedet i tisdags så känns det som ett virrvarr i mitt huvud. Ena stunden kämparglöd nästa undrar jag hur länge jag ska leva. Sen kommer allt om vad jag kan göra själv för att förbättra min livslängd. Kosten vet att det är viktigt att äta rätt, bort med socker och vetemjöl och även mejeriprodukter. Men hur äter man då, googlar fattar inget hur man gör. Vissa sidor säger en sak och en annan sida nåt annat.

Jag är arg på mycket småsaker och glad och hoppfull i nästa ögonblick. Jag hade väl trott att det går att bota och det kanske det gör fast inte just nu, utan bara bromsa upp allt tills det kommer något nytt medel. Jag vet inte om jag lever ett halvår eller flera år på bromsmedicin det vet ingen läkare heller tydligen. Det svåra är att jag inte förstår allt som min gulliga läkare säger för svårt med språket.Men bara sista två behandlingarna är klar ska jag på magnetrötgen och sen träffa min läkare igen. Då måste jag få veta vad de säger i Uppsala för hon skulle prata med dom igen, op. av levern gjordes ju där. Just nu slutar jag med socker som det går att ta bort även allt bröd och så mycket kolhydrater som det går. Är det nån som har tipps om annat tar jag gärna imot. Jag har läst om de som blivit helt bra bara genom att äta färska grönsaker och frukt men tvivlar på att jag klarar sån, och de rasar i vikt. Tänker kämpa på så gott det går och hoppas på nåt år till. Men känslan att inte veta när är faktiskt jobbigt. Men det forskas så mycket på cancer så slänger inte in handduken än.Haft nån dag nu då jag tänker att jag ska klara det här och inte ge upp. Och det kommer att svänga hela tiden men det måste det få göra. Visst alla friska vet inte heller hur länge de lever, men det är nog inget som de går och funderar på så länge de är friska. Men jag är tacksam att jag har så härliga vänner som skriver på fb och stöttar mig det värmer så. Ha en bra och solig dag.