Känns som om man sitter i ett fängelse, kan inte gå ut för fryser domnar bort i händer och fötter. Inte träffar man nå folk mer än Jan, gnälldag men det känns så jobbigt. Till veckan har jag nåt inbokat varje dag på sjukhuset utom onsdag. Lägga om picclinen måndag, tisdag gyn, torsdag öron för har fått nedsatt hörsel av gifterna. Sist fredag då jag ska ta prover före nästa måndags behandling. Kan tillägga att jag är rätt less på allt vad sjukhus heter. Känner mig halvdeppig börjar väl inse vidden av cancern. Trots att två av de tre metastaserna inte syns så vet jag att så var det förra behandlingen med sen dyker de upp igen. När man då är oftast ensam sitter man och funderar hur det ska bli. Funderar mycket på vänner som är ännu längre fram i sjukdomen, lider med dom som har det så jobbigt. Och dessa vänner stöttar alla andra fast de är så sjuka själv. Men skönt att man kan stötta varandra och man vet vad andra går igenom. Måste säga att det är en hemsk sjukdom och tuffa behandlingar och operationer. Vill så gärna göra något roligt nu men vad det är frågan. Svårt att planera när man aldrig vet hur man mår av behandlingen dag från dag. Skulle behöva nåt uppiggande just nu så man orkar hela vägen. Känns som om jag aldrig skriver något positivt längre men tar på krafterna med behandlingarna. Ska försöka komma igen hämta ny energi på något vis.