Riktigt dålig dag!
Något jag lärt mig de år jag haft min värk är att de enda som kan fatta hur det är att leva med värk är de som själva har eller har haft värk själva. Det är nog lika med alla sjukdomar.
Jag kan fatta hur jobbigt det är att leva med värk varje dag och varje natt. Jag kan fatta hur mediciner kan ställa till det i kroppen med biverkningar och annat - men min erfarenhet finns bara bland de mediciner jag själv tagit. Men jag har i alla fall en liten aning om hur det kan fungera.
Jag kan inte fatta hur jobbigt det är att ha avancerad cancer med spridning i levern för jag har inte upplevt det själv. Jag kan försöka att förstå, försöka att sätta mig in i det men ingen annan än den som själv upplevt det kan fatta.
Ingen kan heller inte fatta hur det är att vara nära anhörig till någon som är svårt sjuk om de inte upplevt det själva.
Jag kan heller inte fatta hur jobbigt det är att mista ett barn eftersom jag själv inte upplevt det. Jag kan försöka men aldrig fatta det fullt ut.
Jag vet inte om jag skulle klara av att fatta hur det är fullt ut heller om det nu gäller sjukdom eller annat, där sätter självbevarelsedriften in på nåt sätt.
Vi fungerar så som människor - vi slår ifrån oss - och det är nog tur för om vi skulle kunna fatta hur svårt alla har det som är sjuka eller mister någon eller inte kan få barn eller liknande så skulle vi nog må riktigt risigt allihopa.
Jag (vi) kan FÖRSÖKA förstå hur det känns men jag (vi) kan inte fatta det.
Klart att du är orolig inför datortomografin! Konstigt vore det annars. Får du veta något direkt under eller efter undersökningen eller måste du gå och vänta i flera dagar på besked?
Lycka till i morgon på datortomografin. Jag hoppas och ber att du får positiva besked.
Kram.
Ja vissa människor har svårare än andra att ens försöka förstå och såna ska du nog hålla på avstånd nu så du slipper känna den oförståelsen.
Jag försöker också alltid att sätta mig in i hur andra har det och kan ibland må dåligt av det trots att jag är rätt duktig på att släppa andras problem och måenden. Men gäller det familjen eller vänner som jag verkligen bryr mig om så är det svårt att släppa. Det blir ju inte bättre för den personen om även jag mår dåligt av samma anledning för då blir jag inget bra stöd heller.
Dig har jag svårt att släppa och tänker på dig väldigt ofta. Det är väl för att jag tycker om dig så mycket. Men jag är glad åt att jag inte kan fatta HUR jobbigt du har det för då skulle jag må riktigt dåligt.
Jodå, jag mår riktigt bra på vissa plan och sämre på andra så det tar väl ut varann lite. :-)
Kramen.
