Låg hela dagen var så slut av biverkningarna, sen oron över värmen i huset i Bollnäs som Gabbe o Malin hyr. Tårarna kom av och till hela dagen. När jag skulle lägga mig upptäcker jag vid toabesöket att den här gången åker nog allt hår börjar bli fläckar, sist gick håret av bara och jag snaggade ner det kort. Tur det går mot vintern så jag kan ha mössa. Peruk har jag redan fått förra omgången av behandlingen men känns inte bekvämt alls. Men det växer ju ut igen, det sämsta är att jag har ju kvisslor full upp i hårbotten med av antikropparna så blir ingen vacker syn. Hoppas den här dagen blir bättre än igår, men det går upp och ner. Jag är inte rädd för döden men vill finnas kvar med min stora familj Jan, 4barn snart 9barnbarn och barnens respektive. Bloggen har jag för det är skönt att skriva av sig och sen kan man gå tillbaka och se vad som varit. Jan har jobbarhelg igen så trist så väldigt långsamt när man inte orkar något. Fy vad jag klagar nu för tiden här men är jobbigt just nu. Mina älskade djur tröstar mig när jag är ledsen, nyss kom Tindra och la sig med sina tio kilo på mig och huvudet mot mitt ansikte. De känner så väl av hur man mår. De dagar jag mår bra så försöker man njuta av dom, och är ju biverkan som gör mig dålig och fungerar den så ska jag ha den till slutet av januari bara att bita ihop då. Vet inte hur jag ska göra med håret om jag ska raka av det redan nu eller vänta tills det blir fler tomma fläckar. Ser inte snyggt ut med några tuffssar här och där kvar. Men än är det inte mycket men kan gå fort. Nä nu sluta klaga tanka energi hoppas på en bra dag.