Ger upp snart!

Jag förstår att du känner för att ge upp nu när det jäklas så här med dig. Men du får inte ge upp nu.. inte när du kämpat så här länge. Då måste du ju ta dig i mål! Tänk på maraton:et som du tänker springa när du blir frisk. ;-) Där får du inte ge upp även om du får skavsår både på fötterna och mellan skinkorna - du vill ju i mål. Och vi i "publiken" vill se dig komma i mål nu och få en vinnarkrans runt halsen och se dig peka fulfinger åt cancern "Fuck cancer". Vi vill stå där och jubla och se ditt hår växa ut och få höra när Jan drar en lättnadens suck för att han slipper ratta bilen till Gävle fler gånger. Och lyckönska er på resan mot Sundsvall då ni vill gå på IKEA eftersom ni aldrig mer vill åka vägen till Gävle igen.
Kämpa på Eva!!! Jag tror på dig och tror på att du kommer att klara det här. Kryp in i Jans famn och hämta kraft och ork. Prata med dina fina barn och barnbarn så hittar du krafen där.

I möre ska vi styra bilen mot Gävle. C ska ner på kranskärlsröntgen. Och han vill ha mig med och även om de spränger och han måste stanna över natten så vill han ha mig kvar där nere - jag får inte åka hem för honom. Var jag i så fall ska sova har jag ingen aning om men det lär väl lösa sig på nåt vis.
Jag kommer att sitta och virka i flera timmar i väntan på att han blir undersökt och får han åka hem så måste han ändå ligga kvar i fyra timmar efteråt. Då sitter jag, nånstans jag vet inte var, och virkar och du ska veta att när jag virkar så far tankarna än hit och än dit och då kommer mina tankar att vara hos dig lite då och då som de brukar.
Kram på dig goa människa!