Är så trött på vänta och vänta på provsvar och frossa och feber. Less på att vara ensam  när Jan jobbar. Hatar att inte kunna göra något utan att bli trött och att telefonen är ofta tyst. Hatar att Jan får göra nästan allt nu mer. Men glad åt min granne Bodil som kommer ibland och ringer.Blir avis när folk har myskväll på helgen och Jan jobbar sen kväll eller natt. I dag  är negativa Eva framme, men trodde på provsvar idag för de trodde de på onkologen om min jäkla lunga. Nu spyr jag ur mig galla och det känns riktigt bra. Nu hoppas jag mår bättre efter det här.