Akuten Bollnäs måndag!
Fy sjutton vad jobbigt att vara i ovisshet ända till nästa vecka! Sånt tar ju enormt på psyket - jag vet även om just jag inte varit i samma situation men som närmast anhörig.
Det borde ju inte ha hunnit komma fler metastaser nu. Men snälla Eva du får inte ge upp! Du måste finnas! Men jag förstår din känsla. Jag skulle säkert reagera likadant. Du kämpar så tappert och går igenom operationer och behandlingar och så blir du undersökt av en suckande läkare som inte riktigt vet vad han ser. Och dessutom träffar på en sköterska som inte ens borde jobba inom yrket. Fy f-n vad grymt!
Jag vill ge dig så mycket energi jag kan men det lär inte räcka långt. Du ska veta att jag tänker på dig och ber för dig.
Vad härligt med besöket du fick. Att det finns såna människor. Men samtidigt är jag inte förvånad för just du ger ju så mycket själv och naturligtvis ska det komma tillbaka till dig också. Jag är övertygad om att när man ge så får man tillbaka på ett eller annat sätt och det var det som du fick med det där besöket. Och det är du värd!
Massor med kramar!!!
Eva min vän, härligt att se din kämparglöd och framåtanda... Vi två fick kontakt genom ödet och en ganska otrevlig start pågrund av en människas elakheter... Men istället för att själpa relationen blev det tvärtom... Nu har du fått några riktiga kramar av mig och det är väl det FB, mail och telefonsamtal är tänkta till? Att skapa möten mellan människor som aldrig annars skulle mötas?! Tack för att jag fått möjlighet att träffa dig å Jan... Du vet vart jag finns om du behöver mig och fortsätt vara den du är!! Kramar