Jobbig vecka!

småfebrig av och till ont i huvudet. Igårkväll 38.5 idag 37 grader. Fattar inte varför och känner en stor oro att det ska fortsätta sprida sig fort lika som de tre sista som kom. Men kan ju bara vänta och se hur den nya behandlingen tar. Men hela dagarna så finns det med i tankarna fast det försvinner ju imellan åt. Men vore så skönt att bara slippa tänka på det jämt. Trodde inte det skulle bli så här, trodde jag skulle vara symtomfri ett bra tag nåt år som många har och sen skulle det dyka upp nåt mer. Känns som om man kämpar varje dag för att överleva. Fast psykiskt mår jag bättre nu än för nån vecka sedan, då kännde jag ingen lust att fortsätta den här jobbiga resan. Nu har jag tagit nya tag och hoppas det här ger resultat med antikroppar och ny cytostatika. Ja alla ska vi dö nån gång men hade velat haft några år till, så vi får hoppas på det. Jag vill ju se och lära känna Gabbes och Malins kommande bebis som kommer i februari. Ja något bra har jag och det är fyra barn och snart nio barnbarn. Vill finnas kvar här med dom mentiden visar väl hur det blir. Just nu är väl inte prognosen den bästa men det kan vända än. Så länge det finns liv finns det hopp. Funderar redan hur det ska bli i jul önskar att vi kunde vara tillsammans hela familjen, men hos oss finns det inte plats. Det är min största önskan just nu. Jag vill ha familjen kring mig så mycket det går nu. Ska snart göra mig klar vi ska ner och handla lite fast tar på krafterna. Jan är ledig lördag och söndag så känns bra det. Men har inte gett upp och det har väl inte läkarna heller utan det finns mycket pröva än säger dom.

Kommentarer
Postat av: Anki Larsson

Klart du funderar vem skulle inte göra det.
Jag tycker du är den starkaste och modigaste av alla.
Många många kramar till dig.

2012-08-18 @ 12:29:11
Postat av: Ragnvi

Håller med ovanstående! Och Eva...så länge det finns liv finns det hopp! Läkarna verkar ju hoppfulla, det ska du också vara!
Styrkekramar!
Ragnvi

2012-08-18 @ 12:49:37
URL: http://rankans.blogg.se
Postat av: Ninni

Naturligtvis måste det komma tankar om döden och hur det ska gå, du vore ju inte normal annars. Men det är bra att du fått tillbaka kämparglöden igen för än är det inte din tur så du får inte ge upp. Och så har du ju ett nytt barnbarn att se fram emot. Härligt! Ja det är skönt att ha familjen omkring sig då man inte mår bra. De inger lugn och trygghet och glädje.
Massor med kramar!!! ♥

2012-08-18 @ 12:51:05
URL: http://ninni1960.wordpress.com/
Postat av: Maja

Klart du kommer att klara det här!!! Kram

2012-08-18 @ 14:36:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0