Ibland sitter jag och tänker på vad jag gjorde när jag var liten och visst minns man det som var roligt och även annat. Men det finns saker som man skulle vilja få svar på av sina föräldrar, saker som jag alltid undrat varför det blev som det blev, men har man försökt tagit upp det så har man alltid fått höra att det minns de inte och jag vill ha svar nu, snart är det ändå försent. Och min mamma vill inte att jag frågar om sånt men jag vill veta och jag vill få bekräftelse på att jag duger som jag är i hennes ögon, men vet att jag aldrig får det. Det kan vara missförstånd och annat som jag skulle vilja veta men får aldrig några svar. Min älskade pappa dog för tio år sedan och jag saknar honom så han tyckte mycket om mig det vet jag och han och jag hade en jätte bra kontakt. Vet bara att en dag träffas vi igen. Ja jag är nog inne i nån fas i livet där man vill sätta stopp och kunna gå vidare i livet utan bitterhet. Men det är svårt utan några svar. Och det är inte bra att grubbla på det som varit så får nog släppa allt det och se framåt.