Jaha då är man hemma igen. Jag ville så gärna stanna kvar i dag, det har varit en så härligt avkopplande helg. Vi fick besök igår k väll och det var roligt. Hundarna ville inte heller åka hem de är så lugna där, igår var vi ut på en lite längre promenad det blåste rätt mycket men det var så skönt. Jaha så kom jag hem och kände mig trött och la mig och vila en stund vi sextiden och bad Jan väcka mig efter en timme. Vaknar tittar på klockan jag hade sovit nästan tre timmar. Ut ur sovrummet och frågade Jan varför har du inte väckt mig, men jag var ju in säger han men jag svarade väl isömnen då. Hur ska man kunna sova inatt då. Ja vi får se hur allt går. Tänker ofta på att jag är lyckligt lottad som har fyra barn fyrabarnbarn och ett som kommer i april. Ibland tar man allt för givet men jag vet att allt kan ändras så snabbt. Mitt första barn blev bara 3månader och skulle fyllt trettio i dec 07. Hon heter Monica och jag är övertygad om att vi ses en dag igen. Men så tänker jag om hon levt hade jag då haft de barn jag har idag, för nästa barn kom ett år och två månader senare. Man kan inte tänka om det inte hänt för jag vill ju ha mina barn som jag har, men man kan sakna och känna sig som om man inte har bearbetat det som jag borde gjort för hon finns i min hjärna varje dag. Och ibland gör det ont och en tår kommer men då tänker man på de som gått igenom värre saker som mist sina barn vid senare ålder. Men jag tror ändå man måste till slut ta hand om den skadade flickan som miste sin dotter för att må bättre.